lördag 30 oktober 2010

Vår ask

Vi är numera lyckliga ägare till en Ask. Detta fantastiska träd upphör aldrig att fascinera och inspirera mig! När vi flyttade hit kände jag inte alls till detta träd, annat än från den Nordiska Gudasagan. Yggdrasil, bara namnet sätter fart på fantasin!

Under sommaren har jag njutit av dess prakt och hämtat kraft från dess skönhet. Den skänker mig ro när jag behöver. Så många gånger har jag bara stått och tittat upp på dess krona som  stilla vajat i vinden...


Nu är det höst och asken har fällt sina löv, men den är lika kraftfull ändå! Styrkan kommer inifrån, det är asken ett fantastiskt bevis på. Sin skönhet har den kvar, mer naken, mer utlämnad... Precis som vi människor när vi klätt av oss våra roller och är oss själva. Det är inte löven som gör trädet, det är trädet som ger löven liv!

Möss och människor

Makalöst! Helet enkelt makalöst! Jag har haft som projekt i en vacka att försöka fånga min kompis på bild, men fatalt misslyckats. Vanligtvis har jag inte haft kameran in handen när han varit på plats, men ikväll lyckades jag!
Det är en rikitg liten posör dessutom. Jag öppnade skåpdörren och där satt han. Tog en bild, med blixt och allt. Han satt kvar... Tog såklart ännu en bild... Ingen reaktion!
Jag bestämde att det fick räcka så för denna gång och stängde skåpdörren... Fortsättning följer...

Välkommen till livet i skogen!

fredag 29 oktober 2010

Möss & människor

Vad ska man säga...  Knackar på och säger: Varsågod, här får ni ett päron...

Möss och människor

Lunchtid. Skulle kasta en plastpåse i sophinken. Knackade som vanligt på innan jag öppnade skåpdörren och kusten var klar. När jag tryckte ner påsen i hinken, hoppade en av mina kompisar upp och sprang i säkerhet. Nu fungerar det tydligen inte alls med artighet längre, de bryr sig inte om att jag knackar på. Vad ska jag hitta på för system nu då...

tisdag 26 oktober 2010

Gryning

Vad jag älskar att bo på landet! Det händer alltid någonting, oavsett tidpunkt. På väg till jobbet i gryningen överraskades jag av ett gäng ankor som kom strosande över vägen. Just dessa ankor brukar jag vanligtvis träffa på när jag är på hemväg, men just idag var de väldans morgonpigga! Det gäller alltså att vara alert där man susar fram. Ankbröstfilé är visserligen gott, men jag föredrar att inte känna dem jag äter!
Så vill jag poängtera att bilrutan är repig, därav bildkvaliteten. Den är absolut inte smutsig...

Lite mer...


Kan inte låta bli att dela med mig av ett par till vackra höstbilder. Man kan aldrig få nog av denna årstid!

söndag 24 oktober 2010

Njutning

  
Tänk vilket skådespel naturen bjuder på under hösten! Alla fantastiska varma färger som överväldigar en när man kommer ut. Trots frostnätter, sitter de flesta löven kvar men min älskade Ask har påbörjat sin vintervila och fällt sina löv.
                                                                              

                                      Bilden togs igår. Tänk att det var den 23 oktober!

                                                      Lönnar är verkligen gudagåvor!