Något bortglömt

I mina samlingar fann jag denna gamla dikt. Den skrevs i yngre dagar när allt inte var så fullt av rosor (kändes som törnen ibland). Nu som torparkärring tänker jag inte så, men jag tycker om den (och nu kommer Jante och tar mig). Nåväl, i förra inlägget skröt jag, så varför inte passa på att känna sig märkvärdig en dag till ; ).
 
Jag tänker dessutom på en person nu när jag läser den, så jag dedikerar den till henne...

Utanför

ensam 

i en innehållslös genemskap.

En främlings språk

tankar...

Avskärmad från det jag söker

har behov av.

Utanför

ensam

men havet är stort

där finns det plats.

Den som söker

finner

och jag kan hålla andan länge

Lycka är

Att hitta bortglömda saker!

Ps! Jag känner att det är viktigt att poängtera att havet i detta fall betyder världen. Det kan misstolkas och få en riktigt tragisk innebörd. Jag brukar normalt inte förklara mina alster, men då detta forum når till många människor som jag intekänner... Är ni dessutom openminded så ser ni hur hoppfullt den slutar! 

Skryt

Vilken glädje det är att öppna sin blogg och se att de bloggare jag följer har gjort nya inlägg! Jag ska strax gotta mig åt att läsa vad de hittat på. Först vill jag göra ett eget inlägg där jag tänker skryta lite. Jag fick idén när jag läste en av bloggarna jag följer, hon har stickat en jättesnygg tröja! Här kommer mitt bidrag:

Jag stickade först en mörkgrå tröja till maken i julklapp. Det var så hemligt så, jag lyckades lura honom att tro att det var väninnan som skulle få den. Det är nog bara en man som kan gå på något sådant. Hon är mycket mindre än honom! Nu blev den tröjan så fin och jag kom på att damen i fråga kunde få ett presentkort på valfri tröja. Hon valde en likadan fast naturvit, så efter jul stickade jag nummer två. Efter detta var jag jäkligt avundsjuk på mina kära. Jag tyckte ju själv att tröjan var jättefin! alltså satte jag igång och stickade en egen.

Något jag föll riktigt mycket för, var resåren med flätor. Jag har numera både sockar och vantar med denna resår. Visst är den läcker!

Så har jag framhävt mig själv så det räcker för denna vecka, ha ha. Till min nackdel är att jag köpt garnet. Stickerskan vars tröja jag började berätta om, hade både spunnit och färgat garnet själv. DET är verkligen något att skryta om! Jag skulle gärna göra det själv, helst då med ull från egna får. Nu finns här inga får. Vi är inte överens ännu, maken och jag, om hur trivsamt det skulle vara med Frank och hans vänner.

Jag avslutar med dagens djurhändelse; vi fick besök av en örn som majestätiskt kretsade på himlen. Jag kastade allt jag hade för handen, rusade in efter kameran och började leta rätt program. När jag lyckats ställa in eländet var örnen alldeles för långt bort. Jag gjorde ett försök ändå och det blev en liten prick mitt i det grå. Jag visar den ändå, bara för att bevisa att det är sant. Nästa gång så...

Så vill jag bara önska en god fortsättning på denna söndag och en fin kommande vecka. Vi ses!

Fiin!

Jag bara måste dela med mig av gårdagens lunchhändelse. Jag tog min sedvanliga promenad och fick för mig att gå in i en affär som har inrednings- och köksprylar. Har varit där förr och brukar gå därifrån med något som inte var tänkt. Denna gång strosade jag runt och hittade flera saker jag ville ha. Vi behöver nya sänglampor och jag fann vackra lampfötter och ljuvliga skärmar med rosor på. skulle passa perfekt! Torparkärringen blev dock snål så lamporna fick vara. Så föll min blick på något annat... Jag föll handlöst och är dessutom i behov av en sådan. En otroligt rar juicepress!

Visst är den söt?! Det satt en fin röd prislapp på också, annars hade jag inte slagit till. Till saken hör att jag varje morgon fixar en studsdrink. Den fick sitt namn första gången jag gjorde en och som vanligt spelade apa och började studsa runt när jag druckit upp den. Fattar ni att maken är härdad (han är fö likadan, kaka söker maka) och att det är tur att vi bor som vi gör. Annars hade nog blåbussen kommit för länge sedan! Hur som helst så pressar jag en halv grape och en stor bappelsin varje morgon. Så gott så gott! Underbara vitaminer också.

Tyvärr hade jag fel bappelsiner (jo, det heter så, det vet alla som lyssnade på "Upp till tretton" en gång i tiden). Mina var för stora och passade inte i min gulliga press. Nåväl, det är petitesser, jag har köpt nya bapplar idag och då gick det bättre!

Lycka är

Att dricka färskpressad juice varje morgon!

Veckans pelargon

Jag fick en idé till blogginlägg idag. Att följa en pelargon från frö till blommande planta. Det känns helt rätt med tanke på att kylan inte vill släppa greppet än och att snön ligger kvar. Kanske kan jag dessutom inspirera någon läsare att så några frön. Ni har redan sett de små när de började titta upp. Så här såg det ut den 18:e februari:

Sådant här får jag glädjefnatt av! De är så små och rara att jag blir alldeles varm om hjärtat. De är dessutom så fulla av livskraft. Här är samma planta idag, en vecka senare...

Ååååhhhh....

Jag har denna krabat och åtta av dess kompisar på kontoret. Det är aldrig fel att vid behov kunna ägna sig åt lite pelargonterapi! Bra för husfriden också att sprida ut plantorna på flera ställen, hi hi.

Lycka är

Att äga en nyfödd Pelargon!



Långsur läsning?

Visst är det fantastiskt med språk! Tänk vad mycket roligt man kan ha med ord. För mig öppnades en helt ny värld när jag som liten parvel för första gången gick till biblioteket. Många böcker fanns det och kan ni fatta, man fick låna hur många som helst! Den första gången lånade jag ett gäng böcker som jag läste ute på bibliotekstrappan. Sedan gick jag in, lämnade tillbaka dem och lånade nya som jag tog med hem. Efter den dagen var jag ohjälpligt fast! Jag tillbringar fortfarande mycket tid med näsan i en bok, har kanske ändrat smak lite genom åren...

Undrar hur världen hade sett ut om inte Sumererna i det gamla Mesopotamien uppfunnit kilskriften? Kanske hade vi uttryckt oss i bilder istället? Hujedamig, vad tjocka böckerna skulle vara då! Nationalencyklopedin skulle behöva en egen lokal. Att låna på bibblan skulle kräva en släpvagn...

Så var det det där med ord. Långsur tycks vara en obekant term. Man kan vara långsint (fast helst inte), långfil kan man äta, så varför skulle man inte kunna vatra långsur? Ordet kändes helt rätt när jag skrev det igår, fast ändå inte. Något gnagde längst bak i huvudet ( det var inte trämask) efteråt. Kan det vara så att jag hittat på ett nytt ord? Vilken fröjd och glädje för någon som mig! Erkänn att det är ett bra och användbart uttryck!

Ytterligare ett exempel på att ord och språk är fantastiskt; om jag inte fått en kommentar angående ordet långsur så hade jag inte börjat fundera på det heller. Då hade jag inte suttit här och skrivit och ni hade inte suttit där (var nu det kan vara) och läst detta heller. Slutsatsen blir därför att era kommentarer är uppskattade! Fortsätt gärna med det.

Slutligen måste jag erkänna att min ordhybris (kan det vara ett nytt ord) var överilad. Jag Googlade på långsur och upptäckte att det ordet redan var uppfunnet. Nu, är jag en riktigt suur torparkärring = (

Lycka är

Att öppna en alldeles ny bok och lukta i den!

Blommande vinter

Torparkärringen är sur. Nu igen, finns det kanske någon lustigkurre som tänker. Jag är sällan sur, kan vara mycket, men sällan sur. Nu är jag i alla fall sur. Det har kommit mer snö igen. Förvisso bara fluff, men ändå...

För övrigt har det varit riktigt behagligt ute i några dagar. solsken och bara någa minusgrader. Lunchpromenaderna har varit extra trivsamma!

Något som också är trivsamt, är blommande amaryllisar. Ni minns att jag hade några på gång igen och Dancing Queen har ståtat med sin tredje stängel ett tag nu. Så var det då  Jewel...

De insatta ser direkt att detta inte är någon Jewel. Hon är vit. Jag har två förslag; Double Record eller Flaming Peacock. Det spelar inte så stor roll vilken det är, för visst är hon vacker!!!

Denna vinter bjuder på ännu en överraskning på Amaryllistemat. Minerva har plötsligt kommit med en tredje stängel!

Lycka är

Att inte vara långsur! =)

Kameraspöken

Den digitala världen är spännande. Och mystisk... Ibland har man plötsligt saker på bild som man inte vet vad de föreställer eller var de kommer ifrån.

Hur blev det här? Vad är det här? Ingen vet, det bara fanns där när jag skulle överföra bilder. Jag tycker det är ganska snyggt. Lite modernt konstnärligt så där... Så som jag inte skulle kunna tänka själv (om jag skulle måla alltså).

Så hittar jag, ja vaddå??? Vad i Herrans namn föreställer detta? Nu snackar vi kameraspöke!!!

Jag ser var det är, rent geografiskt, men det har aldrig funnits någon ljuskälla just där.Riktigt intressant och spännande! Tur jag inte är mörkrädd (eller rädd för spöken ).

-------

------

-------

Ursäkta att det tog lite tid där. De spelade en helt underbar låt med Wham! på radion (joo, radion existerar fortfarande och Wham! var populära på -80 talet, hihi). När jag hör den låten bara måste jag dansa!

Egentligen finns inte så mycket mer att tillägga vad gäller kamerspöken. De finns och I believe!

Fortsatt fin helg till er alla. Kram!

Stolleprov

När nu fredagens storm medförde lite snö, så kom jag ihåg något jag glömt denna vinter. Något som är oerhört skojigt (om man är en knasig torparkärring i alla fall). Vanligtvis brukar jag utföra denna aktivitet i djup snö, men är man desperat så är man. jag presenterar ett riktigt stolleprov:

Så mycket mer behöver inte sägas, förutom att jag rekommenderar djup snö!

Alla hjärtans dag

Alla vi som väntar på trädgårdssäsongen får vackert vänta. Det fortsätter att komma lite snö och kylan håller i sig. Nåväl, det har sagts förut och tål att sägas igen: det är vackert med vinter också!

Eftersom det är Alla Hjärtans Dag idag, passar jag på att skicka många varma kramar till er alla som tittar in till mig i skogen. Det är jätteroligt! Kul också med nya "bekantskaper". Ha en fortsatt mysig kväll men var försiktig med chokladätandet = ) Jag håller mig till att minnas doften från Calude monet...

Lycka är

Att kunna dela ut många kramar!

Upp som en sol...

...ner som en pannkaka. Så känns det idag. För en vecka sedan hade jag vårkänslor och kaffet intogs ute i solen. I kväll är jag tillbaka i verkligheten igen. Det är faktiskt februari...

Snöstorm... Det var värre i staden faktiskt, när jag kom hem till skogen var det betydligt bättre. Träden fungerar som en spärr mot all yrande snö. Snorhalt var det, så torparkärringen var lagom spak vid hemkomsten. Värre var det för maken...

Nu är detta mina "spöken" som yr omkring, men han träffade på dem ordentligt. Han gled av vägen i en skarp kurva och fastnade fullständigt. Inga skador tack och lov, bilen klarade sig också. Efter lååång stund kom två grabbar körandes förbi och hjälpte till med bärgningen (hustrun var ju på jobbet så hon var inget att ha). En mycket tacksam man kunde småningom köra vidare. Nu var maken inte den enda som fastnade i skogen. När han körde tillbaka återgäldade han hjälpen då en kvinna kört av på samma ställe. Hon hade väntat läänge på att hennes efterringda hjälp skulle komma och var måttligt förtjust i att sitta ensam i mörke skog. De väntade tillsammans och hon var mycket tacksam.

Nu är jag tillbaka i det vanliga fredagsmyset; eldar i kakelugnen och fantiserar om trädgården. Kan nog överleva det också, ramlade över en Peter Le Marc CD idag och den kan man mysa MYCKET till!

Lycka är

Att hjälpa eller bli hjälpt av okända människor!

Uppmärksam vila del 2

Tänker att jag fortsätter lite på samma tema idag, men med mindre text. Jag är ju som ni märkt hopplös på att brodera ut mig när jag skriver (ni skulle bara veta hur snabbt orden far genom huvudet, tur för er att jag inte skruver lika fort, he he). Ny parentes (såg ni, skruver vad är det? Låter som Småländska. SKRIVER).

Gick ut en sväng på lunchen för att njuta av det vackra vädret. Kameran fick följa med, utifallatt. Man vet ju aldrig vad som väntar bakom nästa krök...

Nu är ju jag en sådan som gärna tittar uppåt när jag är i en stad. I skogen är beteendet motsatt. I synnerhet under svampsäsongen. Där jag nu strosade fram, kom jag ihåg vad jag skrev igår, om tak. Alltså tittade jag extra noga i riktning mot himlen. Tänk vad mycket fint det finns!

Jag går lätt igång på sådant här. Tankarna går till slott och borgar, men dessa byggnader har inget med sådant att skaffa. Nästa intressanta dekoration jag hittade vet jag inte alls vad det är. Bara till fint?

Nedan en solklar favorit!

Jag undrar om man kan komma högst upp och kika ut genom de trekantiga fönstren? Årtalet skvallrar om en svunnen tid och sätter fart på fantasin. Det som blev riktigt häftigt var att jämföra med ett nybyggt hus. Läs på vimplarna så förstår ni vad jag menar. Även de moderna människorna förstår att uppskatta vackra och roliga tak! Jag var mycket snabb här, för det känns lite knasigt att fota någons privatbostad.

Så tänk vad lite uppmärksam vila kan leda till. Frisk luft och nya vyer. Så, gott folk, gå ut och vänd blickarna uppåt istället för att kolla i skyltfönster. Mitt sätt är billigare och roligare, fast lite farligare. Om man inte ser sig för kan man lätt dråsa in i någon fönstershoppare som inte alls har någon förståelse för detta tilltag...





Uppmärksam vila

Tänker inte skriva något om blommor. Ej heller några tokerier. Nej, jag ska vara klok idag.

En kollega pratade med mig idag om detta med att stressa. Att  vi moderna männsikor gör allting så snabbt och både tänker på gårdagen och vad som ska hända framåt, att vi missar att leva i nuet. Det är verkligen ett modernt problem som skapar mycket elände. Om vi blev bättre på att leva efter devisen Carpe Diem (fånga dagen om någon missat det) skulle vi förmodligen må mycket bättre. Det är såklart inget fel i att planera framåt, eller att tänka tillbaka på det som varit, men om vi enbart lever så, så missar vi mycket. Det finns välan en anledning till att den nya folksjukdomen har med stress att göra.

Nu vill jag inte påstå att jag är någon expert på Carpe Diem, men jag försöker verkligen att titta mig omkring och verkligen se vad som finns runtomkring. Det behöver inte vara något märkvärdigt, kanske ett intressant tak på någon byggnad. Ett moln med spännande form eller varför inte alla färger som finns runtomkring oss, vare sig vi är i staden eller på landet. Nu blev det mycket text, bäst jag slänger in en bild...

Jag valde att promenera till mötet idag och på vägen dit var detta isflak fullt med måsar. På tillbakavägen var mässen (absolut grammatiskt korrekt) borta men detta gäng satt som påsar på isen. Inte så spännande bild men jag vände mig om och hittade ett annat gäng ankor.

Nu önskade jag verkligen att jag köpt en ny kamera, för zoomfunktionen är inte den bästa. Nåväl, fina var de och detta lilla stopp var mycket vilsamt. Inte tog det så mycket längre tid att gå tillbaka till jobbet heller. På många arbetsplatser uppmanas de anställda dessutom att om möjligt låta bilen stå. Detta av miljöskäl. Miljön är viktig, så även vår inre miljö. Att betrakta ankor i ett par minuter hade för mig en positiv inverkan på resten av denna dag. Tänk att man kan vila genom att vara extra vaken och uppmärksam!

Ps!

Om man inte har ankor till hands, går det lika bra med vadsomhelst!

Lycka är

Att kunna promenera i sitt jobb

Vår?

Visst får man vårkänslor när varje dag visar vad som funnits under snön. Vinden är/har varit hård idag vilket ytterligare påskyndar snösmältningen. Jag gjorde den optimala vårgrejen, hängde ut tvätten! Då är det vår!

Det finns mer tydliga vårtecken, kolla på det här:

Små Pelargoner tittar upp. Även den andra Pelargonsådden går bra och jag gläds varje dag. Att jag pratar med katten och mössorna känner ni till, men visste ni att jag pratar med mina blommor också? Det har ni säkert redan gissat, för denna torparkärring är ju lite knasig ibland. Jag är helt övertygad att fröna gror fortare på grund av att jag uppmanar dem; väx väx! Se bara vad som händer i burken med Lammöron:

Det är en härlig tid, men visst finns det mindre trevliga överraskningar också. Jag kollade in rosorna och de har tagit stryk i vinter. Min Clair har flera avbrutna grenar, så även Claude. Nu är rosor ganska tåliga, så det kanske ordnar sig ändå. Tur att det finns bilder som jag kan glädjas åt.

Clair Renaissance



Claude Monet

Jag håller tummar och tår för att de kommer igen denna sommar. Annars får jag välan ta fram storplånboken och åka på shoppingrunda!



Skönheter

I väntan på sommarens fröjder har jag kunnat glädja mig åt vinterns skönheter; Amaryllisar. Den första blommade till 1:a advent och var en vanlig röd. Sedan dess har de olika sorterna avlöst varandra. En av de första var den vita Intocasie.

Den fantastiska Dancing Queen skiftade färg på blommorna efterhand.



Den dansnade drottningen kommer snart att blomma med en tredje stängel. Vilken långvarig fröjd!

Jag hade två rödvita Amaryllisar och även om Minerva är fin (överst) så blev Baby Star min absoluta favorit.

Jag tror ni förstår varför, alltså bjuder jag på en till liten stjärna!

Oooh, vad hon är vacker!!!

Så något mer exotiskt, hon heter Exotica passande nog.

Slutligen den mest exotiska av alla, Sumatra. Henne kan jag vila ögonen på länge...

Det är inte riktigt slut ännu. Förutom att Dancing Queen har en överraskning kvar, så har Jewel inte börjat blomma ännu. Hon kommer med två stänglar och slår ut om fem dagar ungefär. Sumatra har en knopp också, så även februari kommer att vara en fantastisk månad!

Storleken har betydelse

Hej igen!
Det var ett tag sedan.  Att byta jobb (samma uppgifter fast ny arbetsplats) tar på krafterna. Sedan har vi haft efterlängtat besök från norr och även om jag gillar er, så hamnade detta forum på låg prioritet. Nu är jag dock här igen!

Jag tänkte ägna mig åt ämnet insekter, närmare bestämt de som har himla många ben. Spindlar. Det är här i söder som i Amerika: allt är stort! Så även spindlarna. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i dessa kryp, men jag dödar dem bara i nödfall. Ni vet, när det är en fråga om liv eller död. Ett sådant tillfälle är när jag stöter på någon GIGANTISK spindel, eller när de befinner sig på något olämpligt ställe (mitt i en dörröppning t ex). Annars får de vara. Ni vet väl också att det blir regn om man dödar en spindel och det vill man inte alltid ha.

Nu är det så att maken är än mindre tolerant, faktiskt gränsfall på fobiker. Detta har i sin tur medfört att jag blivit mer tolerant. Ta bara inhysingen som bosatte sig ovanför duschkabinen när vi precis flyttat in. Hur som helst, jag såg den och... Struntade i den! Jag höll koll på den vid varje tvagning och vi kunde leva stillsamt sida vid sida. Det skulle jag inte ha gjort förut, denna spindel gränsade till att vara (eller den var) GIGANTISK! Ni vet, en halv meter långa ben och en dm mellan ögonen (hur nu det går till på en spindel).

Efter ett par veckor (jag är en ful och vidrig människa) upplyste jag min ovetande make om fluktaren i duschen. Han hade inte sett den! Tur att han är alldeles för snäll, annars hade väl jag åkt ut. Nu är hur som helst maken inte lika tolerant, så det beslutades att någon måste bort. Det blev inte jag och han ville inte heller flytta, så djungelns lag fick råda. Den som är störst och starkast vinner! Alltså fick maken ta spindeln av daga, för jag vågade inte. Tala om paradox, he he. Det är sann kärlek det!

 Jag skäms fortfarande, fast bara lite...

Lycka är

Att leva ett liv fyllt av kärlek!