torsdag 31 mars 2011

Kärlek och bilar

Så är ordningen i skogen återställd. Maken har äntligen kommit hem från sin resa! Liksom torparkärringen har han varit sjuk (är fortfarande) så nu ligger han nedbäddad. Dagen slutar alltså mycket bra. Starten på denna dag var mer tvivelaktig...

Det var dags för besiktning av min gamle trotjänare i morse. Han har stått i träda några månader eftersom jag bytte bil (som ni kanske minns). För att vara säker på Golfens form, var jag ute på en rallyrunda i går kväll. Han startade, men batteriet verkade aningen slappt. Det gick onödigt fort genom skogen men jag är en ansvarsfull förare, så jag stampade bara ner där sikten var fri. Fylld av tillförsikt parkerade jag och gick in och åt middag. Jag förträngde effektivt att det är minusgrader på morgnarna nu...

Okej att denna bild togs i november, men den får symbolisera dessa frostiga morgnar.

Så kom då denna morgon. Min gamle vän startade (efter lite lirkande) och jag gick in för att hämta väskorna. När jag kom ut igen var det slut. Batteriet var stendött! Nu tänker ni att torparkärringen fick ett av sina spel där ute i skogen, men då har ni fel! Jag var hur lugn som helst. Hade någonstans förberett mig på att vännen inte skulle gå igenom besiktningen denna gång, så att han inte startade blev mer som en extra andningspaus...


Det fanns såklart inte tid till att plocka fram startkablar eller batteriladdare, utan det var bara att ringa Bilprovningen och boka om. Ny tid i maj vilket innebär körförbud... Nåväl, då finns det tid att kolla upp kompisen, fast jag tror att han bara är sur för att jag har svikit honom. Jag ska bättra mig, jag lovar! För att blidka honom, lägger jag upp bilden ni sett tidigare. Den uppmärksamme kanske ser vad det står på registreringsskylten!


Som ni förstår, har jag svårt att göra mig av med denna bil. Han kan gott få finnas kvar i familjen och arbeta som trädgårdstraktor eller något...

 Med det får det räcka för i dag. Nu väntar jag med spänning på helgens utlovade kalasväder. Femton plusgrader skulle verkligen sitta fint!

tisdag 29 mars 2011

Dofter

Albert har gjort ett inlägg om dofter. Detta fick mig att minnas en doftupplevelse från förr..

Det var många år sedan, jag pendlade med buss till Staden då. En tidig morgon klev det på en tonårspojke som satte sig bredvid mig. Jag drog efter andan och... Sniffade! Jag verkligen njöt av doften från detta gossebarn. Vad i Herrans namn var det som fick en blivande torparkärring att bli alldeles yr av doftglädje? Någon märkvärdig, dyr parfym? Eller rakvatten kanske, det var ju en gosse... Neej, pojken luktade tvål! Vanlig, hederlig tvål och ingenting annat!

Nu tänker ni kanske: och vad är det för speciellt med tvål? Tänk då efter lite. Hur ofta luktar människor av tvål? Vi tvättar oss inte med tvål utan det är duschkrämer med allehanda dofter. I takt med åren döljer vi våra naturliga dofter med allt möjligt konstgjort som vi tror luktar gott. Faktum är att det oftast doftar för mycket och således inte är någon njutning att vara i närheten. Är man dessutom allergisk så...

Neej, tvål är det bara små barn som luktar och på något sätt känns det så fräscht och rent. Kanske var det så att jag undermedvetet associerade till barndomen... Det tänker jag inte spekulera i, bara minnas detta "möte" med glädje. Jag gissar att gossen, som numera är en man med tanke på åren som gått, inte längre luktar så fräscht. Han är garanterat doftkamouflerad (ser ordet ut så, vad konstigt) med någon kemists skapelse. Jag tänker att jag borde ha sagt något till honom. Han hade nog blivit jätteglad. Eller inte. I hans ögon var jag antagligen en dinosaurie och ett "närmande" hade kunnat uppfattas på helt fel sätt... 

Snygg handväska va? Ni skulle se den bortredigerade dinosaurien bredvid, hon ser likadan ut!

Som en liten avslutande parentes kan jag meddela att det inte bara är torparkärringar som påverkas av tidsomställningen. Mössorna är likadana. De började stöka under diskbänken en timme senare än vanligt...

måndag 28 mars 2011

Vårtecken

Jag gissar att det finns fler därute som lider av tidsomställningen. Det är underbart att det är ljusare på kvällarna, men den här "gammkroppen" hänger inte riktigt med. Har alltid varit sådan. Känner av åksväder och sånt också. Ja ja, det är bara att gilla läget.

För att orka vara vaken längre än till sju, gick jag ut en sväng ikväll. Tittade på vedhögen, vände mig bort och fick syn på en häggmispel. Ett vårtecken minsann!


Nu blev det mer liv i torparkärringen och de förut så trötta ögonen öppnades på vid gavel. Till och med fötterna lyftes från backen istället för att släpa. Syrenerna skvallrar också om vår...


Innan ni går igång alltför mycket och tror att det snart är shortsväder här, kan jag berätta att vi inte har någon vårvärme. Neej, det är bara sisådär 4-5 plusgrader på dagarna och kallt på natten (i morse var de faktiskt +2). Växtligheten verkar inte bry sig om det. Jag snokade vidare och hittade något mer spännande. En av liljorna (ni vet de där orangea som jag nu i tröttheten glömt namnet på) smyger upp lite...


Det känns lite läskigt, undrar om de fryser bort? Jag kanske ska täcka dem med granris? Även Tasse har vårkänslor. Han är ute och roar sig till sena kvällen nu. Med tanke på att mina musfröknar inte är lika mycket "hemma" nu utan är ute och ränner, så sitter han och spanar. Hur rara jag än tycker att de är, misstänker jag att någon kommer att stryka med framöver. Just ikväll var det min halvdöda hortensia som var föremål för Tasses attack.


Att katter äter gräs vet väl alla, men hortensior? Det är visst inte bara jag som är knasig i denna familj! Jag äter förvisso inte buskar, men ändå...

Hittade även en liten som-jag-inte-heller-kommer-ihåg-vad-den-heter. Mer vår!


Visst är det underbart! Fantastiskt också hur olika det ser ut vad gäller vår i detta land. Pratade med en god vän i norr som berättar att de har jättemycket snö kvar. Intressant land det här.

Nu känns det som att skogsLisa har gjort sitt dagsverke och ska ta och krypa ner i lådan. Jag tänker inte dra något gammalt över mig utan väljer ett relativt nytt täcke. Ni får en liten favoritblomma som avslutning. De är verkligen rara! Suss gott alla, på återhörande!


söndag 27 mars 2011

Trädgårdstoppen

Vill bara tipsa om ett jättebra trädgårdsprogram: Trädgårdstoppen på TV8 kl. 19.00 på söndagar. om ni inte har 8:an, så ligger avsnitten på TV8play. Se det! Man får verkligen lust att pyssla!


Ha en fortsatt fin söndag!


Älvsjömässan del 2

Så här dagen efter känns det bra. För att klara en sådan heldagsutflykt, var torparkärringen utrustad med öronproppar (det blir så otroligt surrigt på sådana ställen och det är tröttsamt) och kompressionsstrumpor. Japp, ni läste rätt. Jag har upptäckt att fötterna och benen mår mycket bättre om de är instoppade i sådana när jag ska sitta i en buss i många timmar. Dessutom gillar jag denna nya term, vem vill ha stödstrumpor? Det är ju för gamla tanter!

Några stora inköp blev det inte, men jag är nöjd ändå. Det fanns mycket att titta på. Jag förstår dock inte hur någon kan vilja ha en sådan här sur fisk hemma. Betala dyrt för den dessutom.


Jag blev Norrlänning igen för en stund också, när jag hittade en fågelholkstävling. Är det ett norrländskt karaktärsdrag att fastna i spökträsket månne?


Apropå Norrland, så blev jag glatt överraskad strax efter att vi anlänt. Jag mötte en god vän som jag inte träffat på flera år. En underbar överraskning!

Inspiration fanns det och vem skulle inte vilja ha det så här hemma!


De rosa tulpanerna är gudomliga!

 

Nu är inte allt bara roligt med sådana här tillställningar. Det är mängder av människor vilket betyder köer. För att få något i magen fick jag köa i 40 minuter. Trots att jag valde bort dressingen, så var innehållet i hamburgaren definitivt inte för defekta torparkärringar. När jag kom hem hade jag förvandlats till en finnig tonåring. Massor av pluppar i ansiktet! Mindre kul, fast kanske ska jag inte klaga. Att gå på mässa är tydligen en föryngringsprocess!

I inköpsväg blev det begoniaknölar, tofslilja, japanska underblommor, doftliljor och massor av fröer! Jag var otroligt strukturerad och hade en lista på vilka fröer jag behövde. Kändes gott att handla direkt av Impecta. Självklart besöktes även Wibrants monter och några pelargoner slank ned i påsen. Efter att jag betalat dem alltså, man är väl ingen tjyv heller! Snor bara makens saker som ni vet...


För att kunna bli med grön boll fick Lisa från skogarna återigen nytta av sitt tålamod. Det var en evighetslång kö till bankomaten. Det var det definitivt värt! Här får ni några bonusbollar också!


Balkongutställningen gav mig inspiration. Att använda lastpallar som underrede till soffor är genialiskt. Det är en idé jag kommer att sno (hjälp, nu kom jag in på tjyveribanan igen).


Det här var också kul. Gamla hinkar finns det gott om i skogen och det här var ett nytt grepp!


Ni har redan sett bilden på de fina disktrasorna (gårdagens inlägg) och här är hemmets nya. Livet vid diskbänken kommer att bli mycket roligare hädanefter!


Så var det ju det där med grodor som fler än jag gillar. Den här kunde jag inte låta bli. Nu var jag otroligt trött och fattade inte att man fick två till priset av en. Säljaren måste ha tyckt att torparkärringen var senil, för hon fick upprepa detta budskap fler gånger. Nåväl, nu har jag två!


Med detta avslutar jag rapporteringen från mässan. Kanske... Man vet ju aldrig vad som kan poppa upp i huvudet på en torparkärring längre fram Kontentan blir i alla fall: been there, done that. Såå imponerad blev jag faktiskt inte. Kanske var förväntningarna för högt ställda. jag kommer i alla fall inte att åka nästa år. Tror jag. Provar hellre någon annan mässa, varför inte Skånska trädgårdar...

Älvsjömässan del 1

Som ni kanske noterat, har jag skapat ännu en ny etikett. Var ska detta sluta... Jag är fasligt trött efter denna långa intrycksfyllda dag, men ett litet inlägg måste jag göra.

Mycket att se på fannns det och mycket man kunde köpa. Mycket man ville köpa, men med tanke på nyss införskaffade kamera med extraglugg, så fannns det begränsningar. Såå mycket tjänar inte en torparkärring =) De här handskarna tycker jag egentligen att man MÅSTE ha:


Guud, vad snygga de är!!! Kollade inte priset, så kanske gjorde jag en dålig, ickeexisterande affär.

Den här stod det praktiskt taget Lisa på


Och här...


Varför i Fjodor köpte jag inte den här då???


Tänk att hälla vad-som-helst ur dessa, suck...


Jag handlade faktiskt lite, tro det eller ej. Här fanns något som är bra att ha och dessutom roligt!


Nu undrar ni om jag inte köpte några blommor. Jodå, nå´lite blev det, men inte en så´n här!


Jag är inte bara en korkboll, utan en SNÅL korkboll! Neej, stryk det där. Torparkärringen har snarare hål i huvudet. Den Orkideén är fantastisk!

Jag avslutar detta inlägg med något jag faktiskt köpte. Inte just den här, jag valde en med grön boll. Har ni märkt att jag gillar ordet boll? Jag kallar månen boll, jag är en korkboll... Naturligtvis är det en glaskula, men... Vill någon vränga ord så varsågod. Denna manick är en optisk villa. När den roterar ser det ut som att kulan rör sig upp eller ner. Häftigt! Jobbigt för hjärnan dock.


Nu orkar jag inte mer ikväll/natt. Är kanske lite speedad, har passerat den naturliga sömngränsen. Ni vet hur det kan bli när man varit uppe för länge. Ni får en ny rapport i morgon (eller idag kanske jag ska skriva, det är söndag nu). Sov så gott och sköt om er!



lördag 26 mars 2011

På väg

Jaha go´vänner. Nu sitter jag på bussen på väg till Älvsjö. Det var okristligt tidigt att vakna före halv sex, men när ett sådant hätr äventyr väntar så kan till och med en trött torparkärring slå upp sina mörkbruna! Det var kallt dock, -8 grader! Det blev till att skrapa bilrutan, blä!

Som så många gånger förut (nåja, såå ofta är jag inte uppe före skam har fått tofflorna på sig) tänker jag på hur vackert det är i arla morgonstund. Man borde faktiskt pallra sig upp vid den tiden lite oftare och ge sig ut i naturen. Såg en örn på vägen till bussen, fast örnar börjar höra till vardagen, hihi. När jag besöker storstäder, föredrar jga morgnar. Det är något speciellt med en stad tidigt på morgonen.


Ett litet smolk i glädebägaren är att jag glömde ta med något att läsa. DET är inte kul, resan kommer att bli låång. Batteriet i datorn räcker inte hur länge som helst heller... Nåja, vi har ett stopp framöver, får väl inhandla något läsbart då...


Nej, detta var bara ett litet extra inlägg i väntan på mässan. N i ska få rapport senare. Ha nu en skön morgon så hörs vi!

onsdag 23 mars 2011

Kakor!

Jag vill ha kaka NU!!! Fick jag som SMS:svar av maken när jag vid ett tillfälle skickade ett meddelande om att jag bakat. Han var på resa och kunde alltså inte smaka på kakorna. De var dessutom slut innan han kom hem... Elaka torparkärring =)

Jag fick ett ryck i kaknerven nu i kväll också och slog till! Det blev russinkakor, som är en av mina favoriter. Jag har inte skickat något SMS ännu...


Känner mig riktigt nöjd och dessa kakor (de som inte slukas i kväll, någon har visst redan smakat på dem) ska med till jobbet. Jag är så trött på att aldrig kunna få något smask på fikarasterna. Är det så svårt för cafeterior att fixa fram något mjölkfritt alternativ? Tydligen, eftersom det inte finns. Nåväl, bättre rådlös än kaklös. Nu kommer jag att ha ett litet förråd att nalla ur när kaknerven spökar.

Lev och må!

tisdag 22 mars 2011

Pelargoner & månsken

Är så vansinnigt trött så jag tror inte det är sant! Sviterna efter infektionen, förmodligen. Jag har i alla fall lyckats så några sorter ikväll, att läsa andras bloggar ger energi. I övrigt så växer pelargonerna. Det var spännande att komma tillbaka till jobbet och se vad som hänt.


Så var det det där med månen. Det har stört mig ganska mycket. Eftersom jag missade lördagens event, åkte jag ut i söndags för att ha en chans. Jag travade ut på en åker och väntade. Och väntade... Såg solen gå ner och det var fantastiskt vackert! Jag var alltså ute i MYCKET god tid.




Det började skymma mer och mer, men någon måne dök inte upp. Till slut var det bara att inse att även om himlen såg OK ut, så var det moln i vägen. Jag fick inte se spektaklet denna gång heller! Alla som körde förbi fick i alla fall se spektaklet "tokig torparkärring mitt ute på en åker med en kamera och en pall" (jag har ju fortfarande inget stativ. Om det inte varit för att bilen stod parkerad nere vid vägkanten skulle jag varit anonym, men alla i krokarna vet vems bil det är... Ja ja, det bjuder jag på!

Lite måne fick jag senare på kvällen, så pass att jag kunde känna mig liite nöjd.


Har nog blivit lite besatt av denna boll för när jag vakande till tidigt i morse och kastade ett öga ut genom fönstret tänkte jag: Kanske skulle jag ta en bild över ängen med månen i bakgrunden. Ska köpa en vitlöksfläta i morgon. Ytterligare kommentarer är överflödiga...


Måste se till att sova nu så jag åtyerfår alla krafter. det är ju trädgårdsmässa i Älvsjö till helgen. Gissa vem som ska dit på lördag! =)

söndag 20 mars 2011

Vilken dag!

Idag har det vaarit en strålande, vacker vårdag. Tio, värmade plusgrader i skuggan. En sådan här dag borde man ägna sig åt trädgården, men å andra sidan är ju söndagen vilodagen. Det tog jag fasta på och satte mig i solen och bara njöt. Nu är det svårt att bara sitta lugn och fin, för ens sinnen förstärks när man bor i skogen. Det är aldrig tyst och mångaolika ljud hör man. Ett speciellt läte störde min vila flera gånger; örnarnas skrik. Varje gång flög jag upp, ryckte tag i kameran och försökte få en fågel i fokus. Gick väl inte så bra, de var alldeles för högt upp.


Jag skriver i pluralis, för det var inte bara en eller två, neej, det var fem stycken! Gissa om torparkärringen hade värsta adrenalinrusningen! Lite adrenalin kom nog av frustrationen över att inte få någon bra bild. Så kom det en kärrhök farande över gården men trots en hel serie bilder (jag hann inte fokusera eller nåt, bara ryckte upp kamerna) fastnade inte minsta lilla fjäder på bild. Himlen var väldans blå i alla fall. Ekorren som klättrade ner från en tall hann också studsa ur bild. Nu var jag inte någon nöjd torparkärring...

Men som så ofta här i livet, kan saker och ting förändras. Väldigt snabbt dessutom. Tre timmar senare får jag lön för mödan. Att tålamod är en dygd är så sant som det är sagt.






 

Vilken dag! Tur att jag är uppmärksam och dessutom utrustad med ett oerhört tålamod. När man förstorar upp bilderna ser man dessutom att denna örn är ringmärkt. Det är också lite spännande. Dessa majestätiska fåglar är verkligen vackra. Tänk att vi har dem seglandes ovanför huset!

Att de är stora, är den sista bilden ett bevis på. Jag undrar vad de tänkte, passagerarna i planet...


All denna friska luft som dagen bjudit på, har gjort Lisa i skogen mycket trött. Så med detta vill jag önska en fortsatt skön söndagskväll så hörs vi nästa vecka igen!