I väntan på...

Soligt och varmt (11 grader) idag. En bra dag att vara ute alltså. Jag fortsatte med isoleringsprojektet och allt skulle gå mycket snabbare om förutsättningarna varit annorlunda. som jag skrivit tidigare, så var förra ägaren inte speciellt noggrann när han byggde uterummet/förrådet. Jag måste hela tiden specialsåga alla skivor för att de ska passa... Jag ser i alla fall ljuset nu så snart kan Kråkan flytta in på riktigt. De är verkligen märkliga fåglar. Hon tillbringar större delen av dagen i sitt blivande bo (när inte t-kärringen är där och härjar) men när det mörknar flyger hon upp i sitt träd. Det blir till att tvinga henne att stanna där inne när det är klart = /

Det dök upp en typ idag som har överlevt förra veckans frost. Seglivade kryp det här.

Det finns fortfarande några som spelar också, men väldigt diskret. I övrigt har inte dagen bjudit på något uppseendeväckande. Nu väntar jag bara på kvällens höjdpunkt; höstens säsong av Så mycket bättre börjar snart. DET är feelgood-TV! Jag fastnade helt i detta program i fjol och upptäckte och återupptäckte vissa artister. Årets gäng gillar jag. Thomas Ledin är för mig en verklig sommarartist och kan jag åka och se honom gör jag det. För två år sedan spelade han på Öland och såklart var torparkärringen där!

En annan av årets artister är Mikael Wiehe. Honom gillar jag också och när han gjorde en spelning på samma ö var även torparkärringen där. En mycket glad t-kärring dessutom = )

Tala om att se ut som en semla! Mitt leende går nästan runt hela huvudet, hihi. Herr Wiehe är en mycket trevlig person och det var han som bjöd in mig bakom bordet där han signerade skivor. Allt för att jag skulle få en bra bild! Vilken underbar knasboll jag kan vara! Sådana där stolleprov gjorde jag aldrig i yngre år. Eller... När jag var och såg Saxon stod jag väldigt nära scenen och jag slängde upp en påse med hembakta lussebullar till Biff (sångaren). Han blev mycket förvånad och glad och jag fick hög status bland övriga fans = )

Nog om mina musikäventyr. Nu ska jag göra upp en brasa så lördagsmyset blir komplett. Jag önskar er en fin kväll och en härlig söndag!

Tillbaka på banan

Jaha, så var första dagen på jobbet efter sjukskrivningen avklarad. Trevligt att träffa kollegorna och arbetskamraterna, men också ganska jobbigt. Halva dagen gick åt för att hitta nya tider för allt som ställts in. Nåväl, det var ändå en lugn uppstart. Fortfarande blir jag trött av ljud så det passar bra att sitta med almanackan och skriva mail = )

I övrigt inte så mycket nytt och spännande. Bygget av Kråkans bo stannade av pga materialbrist. Isoleringen tog slut. Det är en stor nackdel med att inte ha dragkrok på bilen, man får inte hem så mycket varje gång. I eftermiddags köpte jag mer, så nu känns det nära... Jag hade en "hjälpreda" även på onsdagskväll, fast den var inte så effektiv. Faktiskt ganska långsam...

Den lilla vännen hade förmodligen liftat in med någon planka. Han återfördes såklart till naturen! När vi ändå är inne på djur, så hade vi besök denna dag. Av ovanligt närgångna flygfän. Torparkärringen var på väg till uthuset när Kråkan varnade. Två örnar på inflygning och den ena flög ganska lågt. Jag sprang likt en gasell (eller kanske något mindre gracilt) in för att hämta kameran. Väl ute igen hade Örnie dragit sig högre upp. Nu var en av hans polare här också.

 Tänk om de någon gång kunde vara lite närmre när de flyger i par. Vilken bild det skulle bli! Även om jag är rädd om min "kråka" så upphör jag aldrig att fascineras över dessa majestätiska fåglar. Det ger en verklig kick när de kommer "nära", men jäklar om de kommer för nära! Håll med om att de är ståtliga...

Kolla in hur vackert den håller ihop fötterna. Full poäng om det skulle vara simhopp! Jag blev dessutom smått förälskad i ansiktet. Vilken målmedvetenhet och stolthet!

Nu är det bäst att jag byter fokus, för det börjar bli ganska knasigt det här = ) Bara en sak till. Någon gång hoppas jag att jag är redo när de kommer så där nära. Tänk att få en fin närbild på huvudet... Jag vill hur som helst inte ha en örn I huvudet, tack!

För att återgå till denna dag så passade jag på att förse mig med mer kastanjer. Nu hade det ramlat ner en hel del men jag har konkurrenter. Vet inte om det är människor eller ekorrar, men jag är mycket nöjd över dagens skörd.

Jag undrar hur man ska förvara dem. Det hade varit supermysigt att kunna rosta dem till jul. Ni vet ju vad Dean Maritn sjunger; Chestnuts roasting on an open fire...Eller var det inte han? Jag har en underbar version av denna sång som jag skulle vilja dela med er när det närmar sig jul, men den är lite speciell. Kanske någon då tar illa vara... Det krävs knasig humor för att uppskatta att Chipmunk´s roasting... Får se hur jag gör, det är ju faktiskt MIN blogg, he he.

Nej, nu blir det inget mer ikväll. Jag ska kolla in vad andra pysslat med och sedan är det dags för godnattsaga. Härmed önskar jag eder ett fint fredagsmys och på återskrivande!

En bra torparkärring reder sig själv

Så det så! Vill bara göra ett kort, skrytsamt inlägg ;-) Har några minuter över innan maten är klar. 

Kråkans vinterboning närmar sig inflyttning. I går kväll fixade jag reglar, vilket inte var någon lek. Den förra ägaren byggde gärna men inte så noga. Alltså blev det mycket funderande och special. Nåväl, de kom på plats och tjänar sitt syfte.

Mörkret var inga problem, min egenhändigt inköpta födelsedags-bygglampa fungerade utmärkt. Lite sällskap fick jag också, alltid trevligt med fladdrande polare!

 
Idag har jag fortsatt och nu sitter väggen på plats! Något material har jag inte behövt köpa, utan jag tog vad som fanns i uthuset (som förre ägaren lämnat). Kanske väl lyxigt med panel, men det var ju gratis, he he.

Min hörsel är i princip återställd, men känsligheten kvarstår. Alltså får jag dras med hörselkåporna ett tag till (fast de ska man ju ha när man spikar och lever om). Nu fattas bara en dörr och att isolera klart. Jag skulle vilja ha ett litet fönster i dörren. Kråkis mår bättre då, liksom t-kärringen som då kan glutta in ibland. Tror det finns ett par fönster i uthuset, men de är rätt stora. Kanske det går att plocka loss glasen... Måste ju ha dubbla glas samt isolera dörren...

Hur som helst kan jag säga att detta med att bygga är JÄTTEKUL! Nu har jag dessutom bevisat för mig själv att jag kan. Skulle man kunna få önska att snön håller sig borta fram till julafton, då finns det tid för fler spännande projekt. Nej, dovänner, nu är maten klar. Vi hörs!

En revolutionerande upptäckt!

Hej igen! Jag bara måste dela med mig av min upptäckt! Vi är ju flera som har problem med att kommentera vissa bloggar. Jag, den absoluta ickegeeken Lisa, provade ett annat sätt nyss och det fungerade. Istället för att logga in med Google-konto valde jag alternativet webbadress. Det kan även heta namn/URL på vissa ställen. Då kunde jag kommentera! Antingen väljer man att bara skriva sitt namn eller så lägger man till sin bloggadress. Skit samma, det funkade!

NU, blir det inget mer från mig ikväll. Hoppas att detta kan underlätta för fler = )

Jubileum!

Tänk, kära läsare, att det idag är ett år sedan jag började med bloggen! Det är väldigt vad tiden går fort! Jag skrev tidigare att jag funderade på någon form av utlottning, men öronproblemet tog all fokus så jag glömde bort det. Förlåt = / Nåväl, det kommer fler tillfällen.

Under detta år har jag fått många fina kommentarer och ett gäng följare. Det är så roligt att ni hänger med på mina äventyr! Ni har också visar sig vara fina vänner, i synnerhet nu under min döva period. Era upplyftande skriverier och krya-på-dig hälsningar har verkligen betytt mycket. Jag har dessutom lärt mig mycket och fått mycket inspiration av att läsa era bloggar. Vad kul vi har tillsammans! Det fortsätter vi med tycker jag (oj oj, vilket röstfiske det där blev, hihihi)!

Jag kollade runt på bloggen idag och såg det allra första inlägget. Hösttemat fanns med redan då. Alltså tar vi en bild från i år också!

När jag kollade vidare insåg jag att vi fick första snön den 23:e november. Det snöfallet hade föregåtts av en himla massa regn, så det blev en läskig blandning av olika sorters vatten. Det här inlägget kom dagen efter. Jag blev lite mer positivt inställd, för några dagar senare lade jag upp dessa bilder. 

Nu blev det väldans mycket tillbakablickar på snö och elände, tycker jag! För att bryta av lite slår jag till med dagens pippi. Han satt lite dumt, men hördes desto mer. Tur det är en stolpe han bearbetar och inte någon människoboning!

Vilken gränslöst dålig bild! Jag hann dessutom bara ta en innan Hacke flög iväg. Jaja, om det fanns något smaskigt i den stolpen lär han komma tillbaka.

Et av mina favoritinlägg är inte på temat vinter, utan det för tankarna till sommarens fröjder. Ni minns väl Sagan om Kråkan? När vi ändå ägnar Kråkis vår uppmärksamhet, kan jag berätta att jag nästan isolerat klart i uterummet. Sedan ska jag bygga för öppningen samt sätta in en liten dörr. Halm och spån har jag hittat på nätet, så det ska inhandlas också. En frostvakt dessutom så det går att hålla en hyfsad temperatur där inne. Det borde bli varmt, för vi pratar bara 6 kvm. Om det blir för kallt vissa dagar (sådär runt -20, huuurrrrv) och det inte känns bra så får jag väl ta in henne. Maken är ju oftast borta på jobb, så vem ska hindra mig! Han lär väl skälla på mig i så fall, fast jag vet ju att han inte heller vill att Kråkan ska frysa ihjäl.

Bara jag har fått in henne kan jag påbörja det stora projektet med att fixa i uthuset. Där kan jag pyssla även om det är vinter. Hon ska nämligen dit, förr eller senare. Om någon undrar varför jag inte tar uthuset först, kan jag meddela att det är ett större projekt. Det är nämligen 4 meter upp i nock, så först måste taket sänkas. Alltså inte sänkas så, utan bygga ett innertak på lämplig höjd. Så ska det isoleras och sättas upp innerväggar... Nu förstår ni...

Just det, nu kom jag ihåg något. Såg hos Mia att hon stickat fina sockar med snygga skaft. Kom då på att visa ett par som jag stickade en gång. Resåren har ni sett på tröjan jag visade upp i vintras och såklart var jag tvungen att göra samma resår på både vantar och sockar!

Faktiskt blev det en halsduk också! Om någon blev förtjust i detta mönster är det bara att säga till så fixar jag det.

Det blev ett lång och mångsidigt inlägg det här. Kan dessutom meddela för dem som inte visste det att Anna Vattenkanna har utlottning hos sig. Som den klant jag är fattar jag inte hur jag ska sköta mina åtaganden och lägga in hennes collage, men länkat har jag! Nu kan ni vara med i en utlottning i alla fall, även om torparkärringen inte ordnat någon = )

Måndagsmys på er alla!

Fröjd för både ögat och själen

Jag tänkte inte orda så mycket idag. Istället vill jag dela dagens upplevelse med er. Jag har varit på konstutställning. Den konstnären tjänar inga pengar, men är den främsta i världen på att skapa. Jag menar Moder Natur. Först ett par bilder från omgivningarna.

Nu behöver jag inte lämna "min" skog för att kunna njuta. Det vackra finns ju här!

Första bilden visar "stora vägen" som går utanför, den andra är vår uppfart. Jag inser att jag är rik, asparna är fulla med guld!

Denna utställning visar även konstverk i mindre format. Det finns fortfarande växter som blommar, trots frostnätterna tidigare...

Även i trädgården finns det blommor som vägrar ge upp.

Det finns även de som har gett upp, men O så sköna de är ändå!

Med den dansande Rudbeckian önskar jag er en fin söndag. Glöm inte bort att gå på utställning nästa vecka, den stänger snart för i år (hos en del av er har den redan stängt).



Bara glädje!

Innan jag kommer med något annat vill jag berätta något glädjande: JAG HÖR!!! Inte helt och fullt, men ändå. Det skvalpar inte heller, fast ett stilla sus som av asplöv finns med. Det är helt underbart att det gick över så fort! Förmodligen var det kortisonet som gjorde det. Eller så hade jag rätt hela tiden, att det var rymdlarna som satt in en sändare och när de hörde mina tankar drog de all världens väg! = )

Det enda som inte är helt i ordning är att jag är mycket känslig. Öronpropp är ett måste och jag blir jättetrött i miljöer med mycket ljud. Nåväl, det kan jag stå ut med - det finns ju hopp om liv!

Nästa glädjande ämne är att F startade igår, om än motvilligt, efter en natts laddning. Iväg till verkstaden för batteribyte. nu går han som ett skott!

Så över till något annat. I går när jag kom hem från affären var Kråkan borta! Jag tittade överallt och ropade på henne. Torparkärringen fick närapå panik! Jag gick ytterligare en sväng och vad såg jag då...

Jo, min fina flicka satt på takstolen i uterummet! Puh, det var hemska minuter innan jag hittade henne. Hon börjar göra sig mer och mer hemmastadd där inne så jag har börjat isolera golvet. Ska köpa material så jag kan isolera resten också. Då får hon väl hålla till där i vinter. Att göra i ordning i uthuset tar längre tid och att få ner henne dit lär inte vara lätt. Det får bli nästa års projekt.

Apropå projekt, så har jag gjort klar entrérabatten nu. Vädret är perfekt för trädgårdsarbete, 10-11 grader på dagarna och solsken på det. Kommer ni ihåg hur det såg ut i våras?

Ingenting, hihi. Sedan blev det en rabatt både med och utan kråka.

De stackars dahliorna som överlevde blommade sent, så rosenskärorna var nästan över. Hur som helst visade det sig att rabatten blev alldeles för liten och jag hade ju sett något som jag gärna ville ta efter.

Nu är ju det där en stoor plantering, men jag gillar färgerna och blommorna. Några fler plantor kommer jag att kunna sätta nästa år och dahliorna finns ju redan. Det är svårt att få grepp om proportionerna när man ser bilderna, men den är 3.40 lång (innermått). Hur som helst är jag nöjd med resultatet!

Ser ni förresten vad jag ser uppe i tallen? Nej, jag förstår det men kolla in vad som händer när man zoomar in bilden...

En nästintill osynlig Kråka! Hon envisas fortfarande med att sova i sin tall.

Tillbaka till rabatten. Det som syns längst mot staketet är en Buddleja. Så finns det också några Crazy Daisy som jag sådde i våras. De försvann helt bakom Dahliorna och allt annat och nästa år ska de flyttas. Alltid bra med "barnkammare" hur som helst.

I övrigt har dagen bjudit på mer slånbärsplockning och en massa ätande. Känner mig som en Hobbit faktiskt; hemmagjord hamburgare till lunch, en kroppkaka till senlunch och rökt lax med potatis och romröra till middag... Nu är jag minst sagt mätt och belåten! = D

Avslutar med en höstbild. Även om jag föredrar den varma årstiden, så är färgskalorna helt fantastiska på hösten. Snygga kombinationer naturen fixar dessutom. Ha en fortsatt mysig lördagskväll, så HÖRS vi vid ett annat tillfälle!

Bilar...

...är bra. När de fungerar. Idag valde Forrden att inte starta. Hur mycket jag än gullade och trixade så ville den plötsligt inte gå igång. GAAAAHHHH!!!!

Om man nu väljer att bo i skogen så är en bil ett måste och när den inte vill... Ja, då blir man strandad. En synnerligen irriterad torparkärring ringde till "sin" bilreparatör och frågade om han hade jour på bilar som bråkar. Det hade han, åtminstone denna gång (han bor ju inte såå långt härifrån). Han skulle komma förbi på kvällen när han stängt verkstaden. Jag tackade ödmjukast och försökte fokusera på något annat. Inte helt lätt en sådan gång.

I väntan kapade jag ved och påbörjade projektet med att förstora en rabatt. Tyvärr blev det mörkt, så det var bara att lägga ner arbetet.

När jag ändå är inne på temat elände, kan jag meddela att det blivit punktering på skottkärran. Tycks som att t-kärringen ska hålla sig ifrån saker med hjul : (

Nåväl, trevlig bilreparatör dök upp och kunde konstatera att batteriet börjar bli trött. Som en första åtgärd så provar jag med att ladda upp det över natten. Sedan ska ett nytt batteri i! Vintern närmar sig, så det gäller att ha bra grejor. OM bilen vägrar starta i morgon, så fixar jag en hyrbil till F är fixad. Att vara billös är otänkbart! Kanske det finns någon lyxig sak att hyra? Det skulle vara kul att provköra en "Lambo", helst en Murcielago... Fast det kanske inte är den optimala bilen om man bor i skogen... En gammvolvo duger gott, bara den fungerar! = )


Bilden lånad från nätet, såklart!

I övrigt har jag röjt lite i uthuset. Skulle vilja köra bort en massa skräp och göra fint. Det är så synd med ett stort uthus som inte används till något vettigt. Så mycket mer har det inte blivit idag. Kom just på en sak. Visst är det märkligt hur OTROLIGT sugen man blir på något smaskigt när man inte kommer sig till affären? Plötsligt vill jag ha något gott, vad som helst som inte finns hemma duger bra!  Det finns glass, god saft, kakor kan jag baka... Helt klart psykiskt.

Min kompis Kråkan börjar bli mer och mer närgången. Jag undrar hur länge det tar innan hon kliver in...

Hon är så välkommen så! En liten sväng skulle ju inte skada, bara hon inte flaxar omkring. Är man en tokig torparkärring och en stor djurvän dessutom, så är ingenting omöjligt!

Jag avslutar med ett passande citat från filmen "Horton":

A person is a person,
no matter how small...

Hallå igen!

Jag har inte glömt er, men en dipp i går gjorde att jag inte orkade skriva. Skvalandet tilltog och på kvällen fungerade det inte med öronproppar. Neej, t-kärringen låg i soffan med hörselkåpor = (

EN kåpa i varje fall, över skitörat. Den andra på huvudet, med båda hör jag ju ingen TV heller.  Att leva i en stupränna när regnet öser ner medför även sömnproblem. Natten har alltså varit en smärre katastrof. Det är då helt klart att jag inte ska återgå i tjänst på fredag, först måste det bli bättre. Så det så!

Ingen större förändring idag och tröttheten gjorde att det blev en stillsam dag. Nu klarar Lisa i skogen inte att sitta inne hur länge som helst och det fanns fler lökar att ta hand om. Jag flyttade ram nummer två på plats och ser ni vad jag ser? En låda mellan ramarna med något litet träd i! Vet inte vilket träd ännu, det måste vara litet. Vi fär väl se. Kom gärna med förslag!

Jag köpte the Fairyrosor som ersättning för Kråkans storfotar men de hamnade helt fel! Den rabatten ska vara med Dahlior och annat nästa år. Alltså flyttades en av dem (som skulle vara mörkröd men visade sig vara vit) till ett ställe som behöver livas upp.

Den som faktiskt är rosa stoppade jag ner i ramen till vänster (ovan) vid sidan av Riddarsporrarna. Då återstår en vit (som ska vara röd) men det är nog inga problem arr hitta en plats...

Något mer än detta orkades inte med idag. Det fanns något att pyssla med inne också. Jag har nämligen ägnat mig åt safttillverkning i några dagar. Att göra slånbärssaft tar tre dagar, men idag var det dags att koka upp den och sila. Jättespännande när man aldrig smakat detta förr!

Jag har smakat ikväll. Det visade sig vara en helt underbar dryck!  Gissa vem som ska ut och rensa buskarna! Nu ska det kokas saft i skogen!

Så mina vänner, även dåliga dagar kan vändas till bra. Nu blir det soffmys med Sagan om ringen. Passar bra med långa filmer i höstmörkret tycker jag. Trevlig kväll!

Det händer saker...

Som vanligt när man bor i skogen, he he he. Jag tror vi börjar med mitt öra. Det kommer in ljud. Våldsamt förvrängda, men ändock ljud. Det låter ungefär som om det rinner mycket vatten genom ett plaströr. Ni vet om man är i en källare i närheten av avloppsröret när någon spolar... Eller som en strid bäck... Det beror på vilket ljud som försöker ta sig in i örat. Detta är helt klart ett framsteg, men det är mycket obehagligt! Att vara utan öronpropp eller hörselkåpor är uteslutet.

För att testa läget blev det en sväng till Staden. DET var hemskt! Jag provade utan propp och jag kan inte beskriva hur det blev av trafiken = ( Nåväl, t-kärringen fick inhandlat en flaska Brandy till likörtillverkningen samt en saftsil. Denna utflykt tog på krafterna och huvudet värkte. Nu gäller det att ta det lugnt och inte börja härja för snabbt. Jag vill ha en någotsånär normal hörsel innan jag ger mig ut i verkligheten igen.

Tillbaka i lugnet i skogen blev det lite pysslande. Jag kom på att jag skulle prova göra en mosskudde. Förutom mossa kan det behövas lite annt smått och gott, alltså tillkom en skogspromenad för att samla skatter!

Ooiii, så kul! Jag har alltid älskat att plocka kottar och annat! Nu fick jag med mig en halv hink med diverse prylar. Kudden blev det första projektet och i efterhand fick jag andra ideér om hur man skulle kunna göra. Den pryder hur som helst sin plats tycker jag.

Efter detta ville jag prova något annat. Jag gillar ju mjuka former, så det blev en boll.

GILLA bollar! Alltså blev det ytterligare en boll. Den som har flest bollar vinner, ha ha haaa!

Jädrans roligt hade jag! Var jag ska placera dem vet jag inte ännu. Måhända blir det fler, kanske någon stor? Mossa finns det i alla fall gott om och jag är mycket försiktig när jag plockar. Jag vill ju inte förstöra!

Så mina vänner, en händelserik dag. Förutom detta har slånbärssaftkoket påbörjats. Det är ett fleradagarsarbete (härligt ord) genom att bären inte ska kokas. Det ska bli jättespännande, för den saften har jag aldrig smakat. Men nu blir det inget mer ikväll. Soffan kallar...