Nu är de här!

Jaa, jag förstpd ju att de inte skulle lämna mig ifred. Beam me up Mr Spock!

Innan jag berättar mer om rymdbesökarna vill jag göra en återblick på helgens stormar. Den som drog förbi under fredag/lördag välte omkull mina granar. Jag var ut och säkrade dem med lecablock, inte så snyggt men åtminstone rejält. När jag tittade mot skottkärran så var den tom. Den lilla granen hade blåst iväg en liten bit...

Tillbaka med den och så var allt klart inför storm nr 2. Ni vet ju vad som hände i söndags = /

Tack och lov att inget levande var ivägen! På kvällen började det blåsa igen och efterhand kom ordentliga vindbyar. En gran stöp igen och jag höll på att blåsa omkull när jag skulle räta upp den. Tillbaka till soffan och efter en stund hördes en smäll. Jag gick ut och såg detta (usel bild pga blåsten).

Vinden tog en trädgårdsstol! Nu blev jag orolig, för jag ville inte få in något genom fönstret. Alltså blev det pyjamasparty och säkrande av allt löst. Inget mer hände denna kväll/natt förutom att jag sov dåligt.

Igår reagerade jag på att något var annorlunda på altanen, men jag kunde först inte fatta vad det var. Så kom jag ihåg ett inlägg av Anna V och då gick det upp ett ljus. Vinden hade sopat ren trädäcket! Så otroligt snyggt det var! Innan fanns där löv, spån (från Kråkis bo) utspilld jord etc. Det är väl bara att tacka Herr Storm för städhjälpen! På fredag är jag ledig och då ska jag se hur resten av gården ser ut. I mörkret syns ju inget...

Så tillbaka till rymden. Det var förstås inga aliens, även om grävmaskiner och traktorer ser ut som rymdskepp i mörkret.

Det som händer är att elledningarna ska grävas ner. För oss med Norrlandsanknytning är det inget nytt. Där uppe grävde man ner ledningarna eller gjorde breda gator runt luftledningarna för länge sedan. Ett fåtal strömavbrott alltså. Nåväl, bättre sent än aldrig. Nu medförde detta att torparkärringen fick spunk ikväll. De har grävt upp till huset och FÖRSTÖRT träd!

Trösten är att jag inte anlade en köksträdgård. Den skulle i så fall vara demolerad nu. Jag ska inspektera i dagsljus, även det blir väl på fredag om det inte syns i morgon bitti. Såklart var jag ut och pratade med den ena rymdisen (som var mycket trevlig och utan tentakler, fniss). Jag blev lyrisk över de stora stenbumlingarna de grävt upp och han erbjöd sig att lyfta in dem i trädgården. Hade jag varit mer förberedd hade jag sagt ja direkt! Man kan göra mycket fint med en bumling. Om man lade dem i ring vid staketet och fyller på med jord, så skulle man kunna plantera ett litet träd eller...

Får fundera på det. Om jag kommer på något fiffigt kan jag prata med Mr Spock i morgon kväll.

Nu har alla stormar, rymdäventyr och slitsamma arbetsdagar gjort t-kärringen mycket trött. Klockan är bara strax efter 20.00 men jag ska bädda ner mig i soffan och kolla vidare på The Shining som jag började på igår. Det är den nyare versionen som Stefan Kung själv varit med och producerat. Mycket bättre än den gamla med Jack Nicholson enligt mig. Mys och rys på er!

Första advent

Tänkte bara uppdatera väderläget så här i adventstid. Mycket blåsigt under förmiddagen men varmt, 11-12 grader. Jag fortsatte min städning inomhus och bestämde sedan att jag skulle gå ut. Då började det regna. Typiskt! Sedan började det REGNA och nu menar jag spöregn. Ett bra tillfälle att gå ut och filma lite, tänkte jag. Torparkärringen vill ju så gärna dela med sig av julstämningen ;-)

Det blev inte riktigt som jag tänkt. Det började nämligen blåsa något oerhört så jag hade problem med att stå stilla. Så här blev det i alla fall:

För att inte förstöra kameran slog jag av den, vilket var synd. Vinden ökade nämligen i styrka och regnet kom från sidan! En bit av en takplåt kom flygande från vedförrådet och jag fick hålla fast ytterdörren allt vad jag orkade. Årets första advent bjöd alltså på en liten tromb. Torparkärringen blev både kall i brallan och dyngsur av regnet. Lusten att åka på julskyltning avtog också, så nu blir det hemmamys istället. Får se om jag kan bjuda på något mer stämningsfullt senare. Nu ska jag gå och tända inne hos Kråkis och stänga hennes dörr. Regnet flög in till henne också, så det blev till att torka golvet. Städning både hos t-kärringen och Kråkis = )

Nu har det börjat

Ännu en dag med 8-9 grader. Perfekt väder för att vara ute och pynta. Jag fortsätter mitt fuskande med att ha plastgranar ute, synnerligen praktiskt och så slipper jag leta riktiga. Musikmaskin fanns också ute så jag kunde mysa med Tommy Körberg och Lasse Berghagen. Så härligt det är att bo i skogen sådana gånger. Ingen hör mig sjunga julsånger för full hals!  Alltså kom den mångfärgade granen på plats under stoj och glam  = )

Tyvärr räckte inte sladden dit där jag ville ha den, men det blev bra ändå. Något skojsigt vill jag ha på den platsen, men jag har inte kommit på vad ännu. Tur det är en bit kvar till jul ;-)

Efter detta var det dags för slingan runt bron och altanräcket. I år satte jag ljusen på ett annat sätt och det blev bättre. Här kommer nästa påpekande om hur bra det är att bo i skogen. När jag tänt alla ljusen stod jag på gården och hoppade av glädje över att det äntligen är This time of the year! Härligt att få släppa fram sin inneboende knasboll!

Är torparkärringen färdig nu? Neej. Jag vill ha en gran till, längre ner i trädgården. Problemet är att jag inte kan bestämma mig för vilken färg lamporna ska ha. Jag är riktigt sugen på blått, men det vore fint med grönt också. Om jag gör något med flera små granar kan jag ha en av varje och kanske en röd också... Hmmm, tål att tänka på. Nu vill jag inte ha det som på filmen Anna Vattenkanna lagt upp, det är FÖR mycket (fast kul att titta på). Kolla in hos henne får ni se...

Förutom granfunderingar har jag kommit på att det skulle vara snyggt med ett vanligt träd med en slinga i framför altanräcket. Inte färgade lampor dock. Om plånboken var större skulle jag istället satsa på att lysa upp den stora lönnen som finns till höger på bilden (syns inte). Kan vara något till nästa år. Jag utökar ju mitt "stall" för varje år, hihi.

Nu återstår att fixa inomhus. Ett fönster är klart i alla fall. Jag ligger efter... Så går det när man inte är på topp. Jaja, det blir nog bra ändå, helgen har ju precis börjat! Ha en riktigt fin fredagskväll nu så hörs vi en annan dag!

Underligt och underbart

Det är vad man kan säga om vädret. Imorse var det 8 grader och ikväll 10. Nästan så t-kärringen får vårkänslor! Det var hur mysigt som helst att gå ut i veboa och klyva lite ved ikväll. Kråkis mår gott och så även Tasse. Hela gänget i skogen myser alltså!

Lite julstämning börjar infinna sig och visst är Lottas program på TV en anledning till det. Jag har börjat städa lite; passar på att tvätta mattor när nu värmen är här. Jag tvättar i maskin alltså. Det finns gränser för vad en torparkärring hittar på. Inte ens jag släpar med dem till bäcken och tvagar dem på torparvis, haha. I morgon ska det inhandlas en julstjärna till ett fönster. Vi funderade redan i fjol på att byta ut ljusstaken mot en stjärna. Det finns dock risk för psykbryt, för jag har inte kollat att ljusstakarna verkligen lyser. Fast om jag nu köper en stjärna så har jag ju reservljus... Otroligt vad fiffig jag är ;-)

Nu är jag inte bara fiffig, jag ät trött också. Detta betyder att jag inte orkar skriva något mer. Huvudsaken att jag har med väderrapporten så jag minns i efterhand. I fjol hade vi både snö och översvämning vid denna tid... Huuu! Kommer ni ihåg det?

Neej, det är för hemskt att tänka på! Bättre att njuta av det vi har nu. Så, kära vänner, nu ska jag göra som Tasse. Ha det så mysigt så hörs vi!

Mys under Bödaluffen 2010

Försiktighet

I går morse klarnade det upp. Jag skulle åka buss för att bilen skulle lämnas på verkstad. Det var dags att få på de nya dubbdäcken. Detta är en tid när försiktighet är ett ledord, sladda kan vara kul men bara om det är planerat. När jag väntade på bussen passade jag på att njuta av den trevliga utsikten.

Väl framme på jobbet så anade man solen. Tala om att livsandrana vaknar! Efter lång tid av grådimma behövdes verkligen ljuset. Tyvärr så vände det vid lunch och världen blev grå och dimmig igen...

Något lite att glädjas över fanns det dock. Jag tänker inte klaga på 7 grader!

Så raskt över till något helt annat. Utanför min arbetsplats finns det några buskar som jag gillar skarpt. Jag har frågat några om vad det är för sort, men hittills har jag inte fått svar. Alltså vänder jag mig till er, för ni är så otroligt kunniga! Vad är då detta?

 

Jag bara älskar formen på dem! Lite surrealistiskt på något sätt. En upprätt stam med ett par vågräta grenar som sticker rätt ut. "Rönnbären" som finns nu är så lysande röda. Att det är fullt av piggisar bryr jag mig inte om! Jag menar taggar om ni inte förstod det ;-)

Så till rubrikens försiktighet. Med det menas att vissa torparkärringar måste ta och lugna ner sig lite när det gäller arbetet. Det var oerhört mycket före sjukskrivningen och det har varit likadant efteråt. Sådant sätter sina spår. Idag satt jag på möte och kände hur det började snurra lite i huvudet och det kändes gungit. Detta kom och gick och så började det "gunga" ordentligt! Jag fick känslan av att jag skulle svimma eller ramla av stolen. Detta är inte något obekant för mig, det är en neurologisk reaktion som kan dyka upp om man har varit utsatt för stress en längre tid. Personerna runtomkring blev oroliga, men jag förklarade vad som hände. Det är alltså dags att tagga ner! I mitt jobb utsätts man för stress hela tiden, saker skulle helst varit gjorda igår (allra senast, gärna tidigare) men det är omöjligt att hinna allt på en gång. Öronhistorien har såklart bidragit till allt detta och jag undrar om den i sig berodde på stress... Jag får hur som helst alltid en konstig känsla i örat om jag blir stressad.

Puh, det var ett långt stycke! Hoppas att ni inte tappade andan av att läsa all text, fniss. Nu ska jag boa ner mig i väntan på sista delen av Bron. Det var olidligt spännande förra veckan, så detta avsnitt ser jag verkligen fram emot. Ha en fin kväll och var rädda om er därute. Ta det lugnt och njut av de stundande adventshelgerna. Detta är den tid på året då de flesta nästan tar knäcken på sig i sin strävan om att ordna den perfekta julen. Gör inte mer än ni orkar och bara sådant som ni mår bra av. Det blir jul oavsett! = D

Julmarknad

Vaknade upp till en megagrå söndag med blygsamma 7 grader. Under natten regnade det en hel del, vilket faktiskt behövs. Bara bra om Rhododendronbuskarna får lite extra vatten (så slipper jag bistå med det). Det var en mycket blöt torparkärring som kom hem efter en sväng ut i skogen i jakt på mer material till kransar. Nu har enen på bron fått sällskap av en till på andra sidan. Vi får se om jag orkar göra en krans ikväll också...

Förutom skogspyssel har jag börjat snickra ihop en dörr till Kråkans boning. Hittills har jag haft en pressenning för öppningen. Varken tiden eller orken har räckt till för att fixa dörren. Den är halvfärdig nu i alla fall. Att den inte blev klar idag beror på att t-kärringen skulle åka på julmarknad. Lusten avtog lite när jag lämnade skogen. Det var riktigt dimmigt och regningt närmare kusten.

Nu är just denna bild från utflykten till Linköping, men det såg ut så här. Nåväl, platsen för dagens äventyr var vacker oavsett väderlek. Låt mig presentera Fredriksbergs Herrgård:

Nu fanns det inte så mycket spännade, vilket var bra för penningpungen ;-) Jag har blivit lite bortskämd med de stora slottsmässorna jag ibland besöker, men håll med om att miljön är mysig!

Jag hittade något som fick mig att skina upp, nämligen ett favoritte som inte finns överallt. Det heter Kura skymning och innehåller massor av smask. Enligt tillverkaren är vi ett gäng "fans" vad gäller detta te. Han berättade vidare att egentligen var detta en misslyckad blandning, men det visade sig bli en succé.

Jag strosade vidare i regnet och hittade några personer som bakade tunnbröd. Det har jag provat och det är jättekul! Brödet är kalasgott också så jag handlade lite.

Det var tur att platsens mysfaktor var hög, för någon egentlig julstämning infann sig inte. Jag har inga problem med bristen på snö, tvärtom har jag börjar föredra barmark (nåja, kanske några flingor på julafton då).

En liten ljuslykta fick följa med hem också, jag har en vurm för snögubbar och denna kunde jag inte låta bli = )

En kort utflykt blev det och lustigt nog är vädret bättre här i skogen. Nu ska jag kolla Harry Potter innan det är dags för sovning. Jag hittade den sista filmen i brevlådan häromdagen, men jag tänker se om del 1 av Dödsrelikerna innan jag gottar ner mig i del 2. Min första plan var att ta en HP-vecka, men jag såg de andra ganska nyligt...

Ha en mysig fortsättning på söndagen och en bra måndag. På återskrivande!

Förberedelser

Tänk att vi har haft 10 grader idag! Så njutbart! I början av veckan var det minusgrader på morgonen och i tisdags blev det riktigt läskigt. Blöt vägbana efter all dimma och minusgrader är ingen hit. Plötsligt kända jag hur bilen började kana. Det var bara att släppa gasen och ha is (ha ha haaa) i magen och MYCKET försiktigt parera. Nu gick det bra, men gissa om torparkärringen blev kall i brallan (trots uppvärmd stol). Det tog tid att komma till jobbet den morgonen! På tisdag ska mina nya dubbdäck på, känns gutt.

Idag har jag varit ute och joxat lite. Det är ju advent nästa helg så det är hög tid. Mina fuskgirlanger kom på plats. Känns häftigt med pumpor och "granris", fniss.

Ett mirakel inträffade också. Ljusnätet jag köpte i fjol fungerade! De brukar alltid ha massor av trasiga lampor när man tar fram dem och vansinnesutbrottet kommer som på beställning. Inte denna gång alltså. Måste bero på att jag ställde bort granen på uthusvinden med nät och allt. Även Kråkis tyckte den var fin när jag provtände.

Apropå Kråkan, så skrattade jag gott i går eftermiddag. Hon har varit instängd hela veckan pga kylan. Jag kan ju inte lämna öppet och släppa ut värmen! I går åkte jag hem tidigare så det var ljust och då öppnade jag. Gissa om hon blev glad! Hon sprang omkring och skuttade runt som en kalv på grönbete! En underbar syn. Idag har hon varit med hela tiden och det är så mysigt!

Förra helgen hämtade ju Tasse och jag gran- och enris och ikväll började jag pyssla. Jag blir så inspirerad när jag läser andra bloggar och ser vad ni har för er!

Ställde upp ett litet bord bredvid kakelugnen och kollade på Så mycket bättre samtidigt. Tyvärr hade jag inte så mycket ris, så det blev bara en krans. Skogspromenad i morgon alltså. Jag har en tanke om att åka på julmarknad i morgon också, men vi får se hur jag gör. Dessa korta dagar vill jag bara vara hemmavid och utnyttja ljuset allt som går.

Såklart hittade jag inga röda band men jag vet att det finns någonstans. Tänkte eventuellt linda band runt enen också. Det är alltså inte en en, utan ris som jag bundit till pyramidform. När jag ser bilden upptäcker jag att det inte var så slugt att göra det i mörkret. Den blev inte så symmetrisk ;-)

Nu ska jag fortsätta lördagsmyset. Denna vecka har tagit på krafterna så aktivitetsnivån är låg. Soffläge alltså!

Intryck av olika slag

Hej, kära vänner! Inte heller denna gång har rymdlarna tagit mig, he he. Neej, torparkärringen har varit på äventyr. Jag har tillbringat två dagar i Linköping på Autism- och Aspergerförbundets rikskonferens. Underbara dagar! Jag rekommenderar er varmt att gå och lyssna på Gunilla Gerland, Bo Hejlskov Elvén, Helene Tranquist eller Ulrika Aspeflo om ni har möjlighet. Helene T kommer jag att möta igen i februari, då på en heldag i Malmö.

Vad har då Linköping som vi inte har i skogen? Tja, en domkyrka t.ex. Även om jag inte är någon Gudfruktig person har jag alltid älskat kyrkobyggnader. Överallt där jag far fram besöker jag kyrkor, katedraler, kapell... Den främsra anledningen är att jag fascineras av arkitekturen. Vilka oerhört vackra byggnader det är!

När jag står så här och tittar upp blir jag lite yr. Det känns som att tornet sträcker sig ända upp till himlen! Jag överväldigas av känslor. Tänk, att man kunde bygga något sådant här fantastiskt för många hundra år sedan... Av olika anledningar (krig, pest, penningabrist) tog det 300 år innan domkyrkan var klar. Idag byggs stora hus på kort tid, men de kan aldrig mäta sig i skönhet.

Jag blir inte mindre imponerad när jag kommer in. Ett djupt andetag och tårarna stiger i ögonen av all skönhet. Jag blir så liten och känner en sådan vördnad inför byggnadsverket och hantverket.

Makalöst! Jag tappar andan när jag tittar uppåt. Det är för övrigt något jag alltid gör, som ni vet. Tittar uppåt alltså...

Ser ni att tidens tand gjort sitt? Det saknas detaljer. Oj, vad jag saknade min zoom! Det var svårt att få ordning på bilderna för avståndet är stort (och jag ville inte använda blixt).

Aaahh... Undrar vem som låg på en ställning högt däruppe och målade och dekorerade taket? Skulle jag aldrig ge mig på, gillar inte höjder...

Ett nytt konstverk fick mig att haja till. Var helt enkelt inte beredd på denna figur.

Så helt enkelt lysande! På medeltiden var detta en vanlig syn och kyrkor fungerade många gånder som sjukhus. Såklart ska det finnas en människa utan hem på detta ställe! Vackert!

Jag fick dessutom en upplevelse utöver det vanliga, jag fick nämligen för första gången se en stor triptyk, d.v.s en tredelad altartavla. Denna är målad av Maarten van Heemskerck, en Holländsk konstnär som levde 1498-1574.

Mäktigt! Annas när det gäller triptyker, så gillar jag Hieronimus Bosch, 1415-1516. Det är mannen som gjorde det man inte fick göra i det strikt, religiösa Europa. En kontroversiell figur, Herr Bosch. Hans målningar fick aldrig plats i heliga byggnader men de älskades av kungar och furstar. Sök gärna på hans verk, ni kommer att hitta saker ni känner igen, framförallt i hans skildring av himmel och helvete. Kanske jag sak göra ett inlägg om detta, det är intressant (tycker jag och det är ju jag som skriver, hihi). Kan ju dessutom passa på att slänga in något på temat Saker ni inte visste om mig. Jag har läst lite konsthistoria = D

Nu kom jag som vanligt ur spår. Vad hade jag tänkt egentligen? Jo, just det! Jag ville visa några detaljer. Tänk, vilka utsmyckningar man gjorde i både trä och sten...

Om man nu tänker på att detta gjordes under 1200-1500 talen, så blir man ännu mindre som människa och än mer full av vördnad. På den tiden fanns inga datorprogram som räknade ut förhållanden vad gäller tyngdlagen... Eller eldrivna verktyg för att mejsla ut former... Eller maskiner överhuvudtaget... Det var ett gediget hantverk! En byggarbetsplats kunde se ut så här:

Tänk er nu att klättra uppför stegar många tiotals meter upp, eller att vinscha material lika långt... I mitt tänk är det konstigt att alla nya byggnader är så fula. Med den teknologi vi har borde man kunna bygga något oerhört stroslaget! Det kommer aldrig att hända, det är bara att acceptera. Jag får njuta av historien, för det finns inget som kan mäta sig med detta.

Jag påminde i början om att jag alltid tittar uppåt. Det lönar sig, det tyckte mina kollegor också. Jag såg nämligen detta och skrek och pekade:

Vilken WOW-effekt! Tornspiran som speglar sig mot himlen! T-kärringen höll på att falla omkull = ) Kanske har jag öppnat ögonen på mina vänner så de också börjar titta uppåt, det gäller er också. Det finns så mycket spännade att se om man höjer blicken!

Neej, kära vänner. Nu har jag suttit här länge. Har ömsom kollat på "Engelska trädgårdar" och skrivit detta inlägg. Jag tror jag ska återgå till mina nya CD:s. Som vanligt en salig blandning. Kommer att bli en trivsam helg, hihi. Musik för alla tillfällen!