Först en väderrapport. Vi har gått från den ena ytterligheten till den andra. Det har varit fruktansvärt torrt och växterna har slokat. När sen det välbehövliga regnet kom så ville det inte sluta. Förra veckan var dammen tom, nu är den överfull! Man slipper iaf vattna... Ingen vidare värme heller, kalla morgnar och vissa dagar bara 12 grader. Burrr. Vi har t.o.m eldat i kakelugnen ett par kvällar, vilket är rekordtidigt!
När det var dags för den årliga vandrarträffen i Böda på Öland var vädret bra. Inte som förra året då jag plaskade runt i havet, men lördagen (åtminstone halva) var solig och fin. På morgonen när jag (och ett 60-tal andra) gick mellansträckan på 1,2 mil var det lagom varmt. Liksom förra året har jag pysslat ihop ett litet bildspel av det jag såg under vandringen.
Som vanligt en synnerligen trivsam promenad! Ännu roligare var belöningen efteråt. Detta var femte gången Torparkärringen deltog vilket innebar detta:
Medalj!!! Jäklar så stolt och nöjd jag var! De andra åren har jag fått diplom vilket också varit kul, men medalj... Jag har aldrig fått det förut, om man inte räknar med Mulleskolan förstås : ) Guud, vad bra jag är hihi.
Det var många deltagare detta år, bl.a två bussar från Danmark. Man kan välja mellan tre distanser: 5 km, 10,2 km eller 25 km. Jag håller mig till milen på lördagen och 5 km på söndagen. Finns ingen mening med att dräpa sig.
Finns ingen mening med att sitta uppe och uggla längre ikväll heller. Det har varit hektiskt på jobbet denna vecka och det är en dag i morgon också. På fredag har jag ledigt igen. Då är det dags för nästa årliga tradition nämligen Ölands Skördefest. Alltså ännu en rapport på temat Utflykt och äventyr.
Dålig fart på denna blogg just nu. En orsak är att jag varit jädrans trött. Alla utflykter i kombo med ohälsan har tagit ut sin rätt. Sen så kom maken hem förra veckan också, yippie! Han hann bara vara hemma ett par dagar så åkte vi på utflykt igen. Den tar vi en annan gång.
Nu är det bara att acceptera att hösten är här. Vi har haft två morgnar med 3 grader, burrr. Tack och lov ingen frost iaf. För att kunna njuta ordentligt har jag plockat in flera buketter, det blommar fortfarande för fullt! Sen har jag ägnat mig åt att skörda av de godsaker jag har. Bondbönorna gillar jag! Första men inte sista gången jag har dem.
Så barnsligt stolt jag var när jag plockade in de första! Himla goda grejer det där! Nästa skojsighet är majsen. Lika nöjd var jag när de första kolvarna var mogna : )
Förnågra dagar sedan tog jag in allt som fanns kvar (förutom majs) då de varnade för farbror frost. Jag erkänner att jag blivit lite biten av detta med grönsaksodling! Vilken underbar känsla det är att gå ut och hämta sådana skatter!
Gissa om jag är glad över pallkragarna. Eftersom detta var mer på kul, så sådde jag inte så mycket. Sallad finns det såklart överskott på och persiljeplantorna har gett otroligt mycket, men i övrigt är det är det ganska blygsamt. Nåväl, jag har förvällt och fryst in så vi ska kunna ha grönsaksmys i vinter, hihi.
Apropå vinter så är det kallt ute. Bara 11 grader i eftermiddags och faktiskt gjorde jag upp en eld ikväll. Det är rekordtidigt att börja elda redan i september! Mer ved behövs också så torparkärringen måste ut i skogen och hämta träd. Ett bra helgnöje ;-) Denna helg ska dessutom tillbringas hemma. Det känns som länge sedan... Jag var förvisso hemma helgen efter resan men då låg jag ju sjuk så det räknas inte. Shit, inte konstigt att man är trött. Jag har ju varit på vift mer eller mindre i över en månad! Nästa helg blir det utflykt igen, fast bara en övernattning.
Nu lägger jag ner för ikväll. Jag ska försöka skärpa mig och rapportera lite oftare, he he.
...är det långt. En bra rubrik är det iaf, ha ha haaa. Jaa, vissa torparkärringar hann bara vara hemma en vecka innan det var dags att ge sig ut och fara igen. Att stiga upp mitt i natten tillhör inte mina favoritnöjen, men i onsdags var jag tvungen. Tasse väckte mig 03.20 och förklarade på sitt vis att han ville ha något att smaska på alternativt gå ut en sväng. Eftersom väckaren stod på 04.00 var jag måttligt imponerad. Jag försökte i det längsta att ignorera honom men efter 20 min fick jag spel.
Håll käften för f-n katt******!!! Det funkade hyfsat men blodtrycket hade stigit för mycket så det blev bara en liten slummer innan uppstigning. Varför då stiga upp i denna arla timme? Jo, T-kärringen skulle till Uppsala för några kompetensdagar å ämbetets vägnar. Kul, men jobbigt genom att jag definitivt inte var frisk. Något positivt fick jag i alla fall ut av denna morgon. Beskådade soluppgången från tågfönstret!
Väldans tjusigt. Jag fick lite tid att kolla in Uppsala också och vi får se framöver om det kommer några bilder. Fram till dess så återvänder vi till Jordanien och fortsätter där vi slutade. Alltså har vi kommit till Aqaba.
I Aqaba finns världens näst högsta flaggstång,137 meter hög. Den uppmärksamma ser att flaggan är annorlunda...
Stjärnan saknas. Detta är nämligen den arabiska revoltens flagga. Den som vill veta mer om det kan Googla, det får väl finnas gränser för hur mycket jag serverar er, hihi ;-)
Aqaba är speciellt för det är en ekonomisk frizon, detta underlättar handeln och gör att utländska företag kan etablera sig där. Aqaba håller dessutom på att bli ett populärt resmål och numera kan man åka charter från Sverige. Det finns många orsaker till att stället är populärt, en är såklart det geografiska läget. Här har vi Eilat (Israel).
Tittar man lite mer åt vänster så ser man Egypten.
Några mil söder om Aqaba ligger Saudiarabien. Det märktes! Vi kom till Aqaba under andra dagen på Eid och det var fullständigt kaos i stan! Trafiken var helt galen och många var saudier som lämnat henlandet för att festa loss. T-kärringen är inte överförtjust i bullriga städer och jag var ganska negativ denna kväll. Att korsa en gata var förenat med livsfara för tro inte att det var självklart att stanna vid övergångsställena. Jag var verkligt rädd flera gånger! Något annat som höll på att driva mig till vansinne var alla beduiner som fanns i staden denna helg. De red på kameler eller hästar på trottoarerna eller mitt bland folk på stranden. Anledningen var att de ville få turister att rida på kräken. Vi led med dessa djur! Flera hästar var definitivt inte lyckliga. De var jäkligt stressade och en häst gick omkull nära där vi satt på kvällen...
Jag var såklart tvungen att doppa ner en fot i Röda havet denna första kväll och när jag tittade på bilden såg jag hur klart vattnet var. Makalöst!
Hela foten är alltså under vattnet! Nåväl, vi var inte alls imponerade av Aqaba denna första kväll. Alldeles för mycket ståhej för att det skulle kännas bra.
Dag 2 började vi på en restaurang för att det skulle bli tyst på den hungriga torparkärringen. Det var bara maken och jag, vilket var skönt. Vi fick inte mycket tid för oss själva under de 10 dagar jag var där. Servicen var helt otrolig, jag hann bara sträcka mig efter vattenflaskan så dök det upp en servitör och fyllde på mitt glas. Faktum är att jag gjorde det till en sport att kolla hur lång tid det skulle ta innan någon kom, he he.
Detta var en varm dag, 44 grader, så en tur till stranden stod på agendan. Barnen måste ju få bada! Torparkärringen också, men är man på en allmän strand så blir det lite annorlunda...
Glöm bikini! Jag var dessutom enda kvinnan i vattnet till en början. Svägerskan gick ner lite senare och lekte med barnen, fullt påklädd såklart. Andra kvinnor som dök upp var också täckta från topp till tå. Jag hade först tänkt att doppa mig, men kom på att kläderna då skulle klistras fast på kroppen = stranden skulle fyllas av stirrande araber. Vill man bada på västerländskt vis betalar man in sig på någon av stränderna i anslutning till hotellen. Man får ta seden dit man kommer.
Nu finns det mer att göra än att "bada". Jag älskar historiska platser och i Aqaba finns ett litet arkeologiskt museum. Såklart släpade jag med maken dit. Han njöt mest av AC:n därinne och jag kollade på arkeologiska fynd...
Härligt! I anslutning till museét finns en ruin av ett fort som byggdes på 1500-talet. Det var för dagen stängt, men personalen hörde oss prata och frågade maken var vi kom från. Plötsligt var man VIP! De öppnade nämligen speciellt för oss och vi fick en guide med. Gilla! Den där araben jag är gift med pallar ju inte sol och värme så han satte sig i skuggan medan jag gick runt med guiden. Eftersom jag älskar sådant här och gärna vill dela med mig, har jag gjort ett litet bildspel. Nu blir det alltså filmtajm : )
Aqaba är nog annnars mest berömt för sina dykcenter. Folk reser från hela världen för att dyka bland korallreven. Torparkärringen skulle inte våga dyka med tuber, det låter läskigt! Snorkla däremot, men det blev inget sådant denna gång. Nu kan man se på grannlåten utan att blöta ner sig, alltså åkte vi till akvariet som ligger utanför staden. Alltid lika kul att titta på fiskar!
Så mycket vackert det finns i havet! Gillar man växter så måste man gilla korallrev. Nästa gång jag åker ner ska jag definitivt snorkla!
De här varelserna är häftiga, men liksom så många andra bör man inte leka med dem. Ser ni något levande här?
Stenfiskar, gott folk. Jädrans giftiga och synnerligen mysko, eller hur? Vi tar en till!
Kanske inte den snyggaste typ man skådat men hur cool spm helst! Vattensköldpaddan kunde dock ingen låta bli att tycka om. Den fanns i en öppen bassäng så man hade kunnat ta i den... Ibland kan t.o.m en torparkärring hålla fingrarna i styr, he he.
Innan vi lämnar vattenvärlden måste en av de riktigt giftiga cch vackra varelserna få vara med. Fjärilsfiskar ska man passa sig för! De är dödliga. Kanske jag ska revidera mina framtida dykplaner...
Naturligtvis finns det mer att se och göra i Aqaba, men tiden räcker inte alltid till. Speciellt om inte Torparkärringen själv styr över saker och ting. Nåväl, det var en fin utflykt och halva grejen var att jag fick hela barnaskaran att sjunga om kung Abdallah! Han är min nya idol och att förvränga barns hjärnor är min specialitet, he he. Ni kommer att få stifta bekantskap med denna kunglighet senare,
Innan jag stänger för ikväll vill jag visa lite växter också. Den relativt nybgyggda moskén Al-Sharif Al-Hussein bin Ali moskeén i Aqaba är otroligt vacker! Synnerligen smakfulla planteringar dessutom.
Jag tycker att det får räcka för nu. Nästa rapport från detta land kommer att handla om någonting helt annat. Har inte bestämt om vad ännu... Beduinerna kommer såklart och det är oundvikligt att inte göra en mer politisk rapport. Så objektiv som det är möjligt...
Med detta önskar jag er en riktigt mysig söndagmorgon. Vi hörs!
Hej igen! Trevligt att ni saknat mig men det finns en god anledning till att jag inte skrivit något. Ni kan ju gissa vem som åkte på matförgiftning innan hemresan... Jodå, jag vaknade före tre på söndagmorgonen (26/8) med magsmärtor och så började toalettspringet. Mitt på förmiddagen hade det lugnat sig, tarmarna var väl tomma. Tyvärr så höll detta i sig i fyra dagar, alltså även när jag kommit hem och sedan blev det stopp i tre dagar... Som extra grädde på det moset (blääää vad äcklig jag är, hihi) så började förkylningen dagen då jag satt på tåget från Köpenhamn. DEN spårade ur fullständigt så jag blev riktigt risig. Gick hem från jobbet i fredags pga det : ( Nåväl, nu är jag på bättringsvägen, men jäklar så slut jag är! Kombon magsjuka och flunsa tär oerhört på krafterna...
Sist skrev jag om färger och det tänker jag göra nu också. När jag klev ur taxin hemma i skogen slogs jag av hur vackert det var! Det hade slagit ut nya blommor och luktärtorna hade växt på sig som aldrig förr. Mina solrosor "Moulin Rouge" hade slagit ut!
En annan "ros" som slagit ut var stockrosen. För övrigt den enda som överlevt.
Det är mycket rött just nu, så vi tar väl HC Andersen också, en riktig ros alltså!
Mina biskopsbarn blommar också för fullt nu och de uppskattas av fler än torparkärringen.
Vadan denna färgboost, tänker ni nu. Jo, 10 dagar i ett land som till största delen består av öken gör att man går igång extra mycket på färg. Tro inte att jag klagar på öknar, de är fantastiskt vackra och spännande att åka igenom! Det blir liksom bara så enfärgat... Här följer några bilder tagna under bilresan till Aqaba. Jag tror ni håller med om båda mina påståenden ;-)
Ser ni den virvlande sandstormen på bilden här ovan? Tyvärr (eller) var den för långt bort för att jag skulle kunna få en riktigt bra bild, men vad gör väl det ;-)
Som ni ser så är inte färgrikedomen så stor, men det är nästan magiskt att åka igenom. Landskapet ändrar sig hela tiden, man vet aldrig vad som ska dyka upp bakom nästa kurva. Apropå kurvor, så finns det helt klart liv där inne bland sand och sten. Hur nyfiken blev inte jag på vart dessa vägar leder...
Här var det dessutom asfalterat vilket betyder att det finns civilisation på riktigt där inne. Annars är öknen befolkad av beduiner och dessa fascinerande människor ska få ett alldeles eget inlägg så småningom. Som ni förstår så skulle jag kunna pumpa in hur mycket bilder som helst av öken och stenformationer. Kanske jag skulle göra ett bildspel istället? Jag har filmsnuttar som ska redigeras så ni kan förvänta er både det ena och det andra i höst. Bara en bild till nu, det kan jag väl få?
Kanske är det någon som undrar hur stort område jag pratar om. Jaa, det är 30 mil från Amman till Aqaba och det ser i princip ut såhär hela vägen. Viktigt med AC och vatten alltså. Nu är det inte alldeles livlöst i öknen, ett och annat träd dyker ibland upp och gräs. I närheten av Aqaba finns det en del grönt t.ex. Det märks att det är Jordaniens enda riktiga turistort för där ordnar man med bevattning. Det finns små palmer och träd utmed vägkanterna.
I närheten av själva staden har man kostat på ännu mer.
Av detta såg vi väldigt lite vid ankomsten, för det var sent på kvällen och mörkt. Som ni förstår, så är den utflykten en helt annan historia och jag väljer att avsluta med en bild från öknen strax efter att solen gått ner. Oooh, om jag hade fått bestämma själv. Då hade jag stannat och tittat på solnedgången! Tyvärr har inte alltid en envis t-kärring full bestämmanderätt. Förutom min make så var hans syster med familj (varav fem barn) med. Då blir det inte riktigt som vi "västerlänningar" vill. Vi hade hur som helst vansinnigt roligt i bilen!
.jpg)
.jpg)
