lördag 26 januari 2013

Ölands Celtic Irish Music Festival 2012

Tänkte roa er med ett sommarminne så här i det grå vintermörkret. Vi har tyvärr sett alltför lite av solen denna vinter, buhuu. Denna vecka tog vi köldrekord denna säsong, ner på -19 i fredags! Då håller sig en frusen Torparkärring för skratt. Huden far illa, förfrös nästan fingrarna när jag skulle skrapa bilrutorna och så lite astma på det. Nae, ge mig mååånga plusgrader tack! Nu har det vänt och är bara -3 och det ska bli plus till veckan. Då gnäller jag säkert på att det är halt, ha ha haaaa!

Nåväl, i somras åkte maken och jag till Öland (ovanligt va) för att gå på musikfestival. Ölands Celric Irish Music Festival är en relativt ny event, tredje året i fjol. En bättre plats än Borgholms slottruin får man leta efter!


Det spelades en himla massa bra musik som ni förstår. Lite kul var den polska gruppen Lía Faíl. De spelade en hel del eget material. Bäst var nog fiolspelaren!


Ett annat gäng som mer föll oss i smaken var Shindig. Nu kom vi riktigt i stämning!


Det spelades medryckande musik hela kvällen, på olika scener. Vi gick en sväng och hittade ett par musiker lite i skymundan, i en av gångarna. De spelade samtidigt som Shindig (på stora scenen) och publiken bestod bara av en handfull personer. De bad oss komma närmare så vi skulle höra bättre - det var ett himla liv från stora scenen. Faktum är att dessa två var GULD!


Håller ni inte med? Detta var sista låten och jag frågade vilka de var. Tim O´Connor och Paul Daly. Det sa mig ingenting (jag gillar irländsk musik men hänger inte med vad gäller artister). Jag kollade upp dem senare och fick klart för mig att dessa två tillhör de stora. Tänk att Torparkärringen stått och diggat ett par meter ifrån! Riktigt kul :))

Kvällens dragplåster var Moya Brennan. Henne kände jag till, men inte som soloartist utan från gruppen Clannad. Jag kan upplysa om att jag blev frälst. Vilken underbar sångerska! Vilken underbar musik! Ni förstår nog vad jag menar när ni lyssnat på detta:


Jag stängde av kameran och dansade. Det fanns bara jag och musiken. Att det var några hundra andra där också struntade jag i. Just denna låt är magisk och den miljö vi befann oss i skapade ännu mer magi. En liten snutt till kan jag bjuda på, så ni verkligen förstår att kulisserna var som gjorda för detta:


Ljuveliga tider... Gissa vem som köpte två CD:s och såg till att få dem signerade, he he.



Kolla vem de är dedikerade till! Borde kanske ha sagt To the Torparkärring. Det hade blivit riktigt kul :D

Jag kan verkligen rekommendera denna festival. Lugnt och bara mysigt. Åldrar från 0-100 (såg det ut som) och fantastiskt trevlig stämning. Åk dit! Vi ska iaf göra det (och detta år är det min tur att få en Guinness och inte vara chaufför). Om nu någon av er blir sugen så vill jag bara upplysa om att boende på Öland är knepigt på sommaren. Man måste vara ute i god tid. Vi har provat att åka över mitt i sommaren och fått tji. Nu bor vi ju så nära så det är bara att åka hem, eller sova i bilen. Det har vi gjort ett par gånger. Går fint i Forrden!

Neej, nu slutar jag annars blir detta inlägg en hel roman. Jag kan mala på om favvoön länge. Ha en fortsatt mysig lördagkväll och nut av söndagsfrukosten!


Varma kramar från
Lisa

söndag 20 januari 2013

Mister du en står dig tusen åter..

Ett talessätt som passar in på det mesta. Jag tänker nu inte på några kärlekar utan på de små, pälsklädda, pepparkornsögda varelserna med lång svans. Efter höstens musinvasion har det blivit lugnt. Inga besök i bilarna och ytterst sällan inomhus. Men de finns, o ja. En morgon när jag gick in till Kråkan kom det en liten mus farande. Och en till... Jaha, de små liven har hittat ett nytt ställe att bo på. Kråkis verkar inte bry sig och jag har inte sett några spår av dem i hennes matskål så det är nog ingen fara.

Väderläget är oförändrat. Ingen vår i sikte och det fortsätter att snöa och vara kallt. Nåväl, råttorna är de sista som överger en och kaptenen den sista som hoppar, he he. Det ska ju vara vinter denna tid, vi bor ju faktiskt i den norra delen av världen.


Just denna dag (onsdag) tillhör inte favoriterna. Att börja dagen med att sopa bil och skotta plogkant är inte min grej. Om man nu nödvändigtvis MÅSTE upp vid halv sju så kan man väl få sitta och mysa med frukost istället för att "leka" i snön :(

Kvällen blev desto bättre, med värmande brasa och bläddrande i trädgårdsböcker. Jag som inte gillar vinter så mycket skulle vara något mer positiv om solen kunde visa sig någon gång. Vi har mest haft grått, grått och mer grått med någon kort stund av sol. Just idag ser det lite hoppfullt ut, det finns blå fläckar bland molnen!

Mitt i allt vill jag klaga på Blogger som inte lyckas fixa till bl.a bildöverföringen. De la ut om detta 4/1 och uppmanade de som drabbats av att inte kunna lägga upp bilder att använda en annan webbläsare. Jag använder Firefox nu, det har jag gjort förut när det har strulat med att kommentera och liknande. Tröttsamt och många ger upp. Nåväl, bilder ska ni få. Här en från gårdagen på väg till affären. Erkänner att det är mysigt ;-)


Sen blev det problem. Torparkärringen blev totalt desillusionerad och visste inte var hon befann sig! Vägen var helt annorlunda! Förr har jag vetat precis hur kurvorna legat och bara kunnat tuta och köra, men plötsligt var allt bara fel. Nedan ser ni anledningen...


De har avverkat! Mycket dessutom! Förutom att jag tappade orienteringen blev det fult. Lika lite som man kan  lära gamla hundar sitta, lika lite kan man lära gamla torparkärringar att acceptera sådana förändringar. Lika bra att vänja sig förresten. de ska smälla upp några vindkraftverk i skogen bakom oss. Inte så nära tack och lov, men vi kommer säkert att se dem och det gillar jag INTE! Även om det närmaste kommer att vara ca 1,7 km bort så är de ju så höga. Vill inte se en stor, jäkla propeller sticka upp bakom skogen! Vi får väl se hur det blir (och när).

Neej, nu byter vi till något trevligare. Såklart har jag amaryllisar även denna säsong. Nu var det något lurt med dem, för de har börjat blomma denna vecka! Jag satte dem vid samma tid som alltid, men... Inte fick jag rätt sorter heller. Jag skulle ha två "Marilyn" i köksfönstret men den ena är något helt annat. Damen ifråga är hur som helst mycket vacker, så varsågoda och njut och ha en riktigt fin söndag!



Vinterkramar från
Lisa


söndag 13 januari 2013

Lägesrapport

Först och främst vill jag hälsa nya följare och läsare välkomna! Jag blir fortfarande sådär barnsligt glad av att se listan utökas :))

Sen har jag vunnit något. Torparkärringen satsade en liten slant på V75. Det gick åt pipsvängen! Min egenkomponerade talong hade inte ett rätt! Tycker man borde få tröstpris då, det är inte lätt att ha alla fel ;-) Tur då att jag dagarna innan fått något:


Minsann fick jag en award av Bettina. Så kul och tack så mycket! Nu får man ju inte de där awarderna hur som helst, neej det ska vara en motprestation ;-) Jag fick tre frågor att besvara vilket inte är så lätt. Jag har ingen drömträdgård, det finns ju så många! Om jag nu skulle besöka någon av alla dessa skulle det vara trevligt att ha Monty Don med. Han är mysig och kunnig. Vad skulle jag då ta med hem? Joo, ett fullt 8GB minneskort så jag kan titta på allt det vackra sedan! Tänkte först slå till med Edens lustgård, det måste ha varit en syn för Gudar ;-) Eller Babylons hängande trädgårdar... Fast de finns ju inte men fantisera kan man ju alltid. Jag väljer inte ut några bloggar att skicka vidare awarden till. Jag ger den till alla som läser detta och bloggar själva! Jag har för svårt att välja och ni berikar alla min tillvaro. I LOVE ALL YOUR BLOGS :)))

Så över till väderrapporten. Vi har ju haft barmark och plusgrader. Det finns de som sett små vårlökar titta fram. Jag hämtade lite sten i tisdags och började fundera på nya planteringar. På torsdagkväll såg det ut såhär:


En smärre snöstorm! Fasors öde, jag ville INTE ha vinter igen. Vissa saker rår man inte över och vädret är en. Snöandet avtog innan sovning men jag fick nästan slag på fredagsmorgonen. Det hade kommit ner mycket snö under natten! Vår uppfart var inte skottad vilket är ovanligt. Han som sköter skottningen brukar vara här vid fem. Den "stora vägen" hade inte plogats på en stund heller men den var körbar och det snöade inte i skogen. Ju närmare stan jag kom desto värre blev det. Faktisk funderade jag på att vända om för det var förfärligt på vissa ställen.


Nåväl, fram kom jag till slut, det tog dubbelt så lång tid som vanligt att köra. Det fortsatte att vräka ner vitt fluff från himlen och när jag kom hem på eftermiddagen hade världen förvandlats till ett riktigt vinterland.


Bara att pulsa fram i snön för att komma till Kråkans krypin. Det var nu närmare 30 cm snö! Så jädrans roligt då att på ett dygn gå från vårväder till värsta vintern :( Nu hade i alla fall vår underbare snöskottare plogat, men plogkanten framför parkeringen gick det inte att värja sig mot. En timme senare kunde jag parkera och gången fram till huset var röjd. Det fortsatte emellertid att snöa och när vi satt inne och myste vid kakelugnen kom hjälten en sväng till.


Lördagsnöjet blev mer snöskottning. Det hade kommit ner mer och ffa blåst omkring. Två timmar ägnades åt att gräva fram bilar (inte gubbens, där tog orken slut i t-kärringens gammkropp), brotrappen och göra en ny gång upp till huset. Ett rejält pass i hemmagymet alltså!


Efter allt det slitet blev det inget mer gjort den lördagen. Sitta inne och mysa var en lämplig sysselsättning. En sak gjorde jag förvisso. Tog ut kamera och stativ och förevigade julbelysningen utomhus. Eftersom snön nästan var borta när jag tillfrisknat efter julhelgen så blev det inga bilder då. Ni ska få se hela härligheten vid ett annat tillfälle, nu får ni nöja er med mer snö och några ljus:


Så kom då denna dag. Ingen mer snö tack och lov och -3 grader. Vad hittade då Torparkärringen på? Jo, att vara snäll mot sin make. Hans bil var verkligen en snöhög. Alltså blev det en timme till i snösvängen. Passade på att bredda vägen också.  Traktorhjälten hade varit lite snål (typiskt smålänningar he he) när han skottade sist och det behövs lite manövreringsutrymme för att backa ner på parkeringen.


Ännu ett gott dagsverke! Trevligt att ha sällskap när man leker i snön dessutom. Nu vill jag inte ha mer snö, tack på förhand. Denna kan få ligga kvar i ett par veckor om det nu nödvändigtvis måste vara vinter. Gärna sol också, då kan det bli riktigt vackert! Någon annan som inte är nöjd med vädret är Kråkan. Jag öppnar en stund på dagarna men hon är inte ett dugg intresserad av att gå på promenad. Hon föredrar att sitta inne och mysa och vem gör väl inte det...

Vinterkramar från
Lisa



måndag 7 januari 2013

Livet går vidare...

Det har varit tunga dagar... Trettonhelgen som vanligtvis är min favorithelg under julen blev inte som det var tänkt. Fasiken vad tomt det är! Ni vet hur man vänjer sig vid de små liven. Plötsligt ingen som glad i hågen kommer när man vaknar. Som tigger frukost. Som står vid ytterdörren och vill in eller ut. In förresten, Tasse hoppade alltid upp på fönsterbläcket i vardagsrumsfönstret och upplyste om att han ville komma in...


Mattes fina pojke! Nåväl, det är inte mycket att göra åt. Jag skulle vilja skriva sagan om honom för den är riktigt spännande. Inte idag dock. Vad som egentligen hände vet jag inte. Han hade några små sår på öronen och överläppen före jul. Jag tänkte allergi och bytte genast mat. De började läka ihop men efter julhelgen blev de värre. Såklart, han var väl där och pysslade hela tiden. I övrigt var han som vanligt, visade inga tecken på att må dåligt. På torsdag förra veckan ville han inte äta utan han låg mest och sov. När jag vakande på fredagmorgon dök han inte upp. Fasa! Jag rusade upp på loftet och där låg han och sov. Han mådde inte alls bra, det syntes, men jag åkte på jobbet iaf. När jag kom hem var han klart dålig. Jag ringde veterinären som uteslöt alla vanliga sjukdomar. Hon sa att det viktigaste var att få i honom mat, sedan åka till sjukhuset.


Jag lockade med allt möjligt men inte ens kräftstjärtar ville han ha. Han pratade med mig och jag hörde ju att han ville ha hjälp - att han var sjuk. Vad hemskt det är att inte veta vad man ska göra! Plötsligt nös han blod. Flera gånger... Det droppade ur näsan på honom. Då fanns det inget att fundera på. Jag ska berätta hela storyn en annan gång som sagt. Det får räcka så här...

Att vakna på Trettondagsafton var ingen höjdare. Maken gjorde allt han kunde för att få mig att må lite bättre. Han ville bjuda mig på restaurang men jag tackade nej. Orkade inte snygga till mig och ge mig ut bland folk. Jag föreslog istället att han kunde sponsra en ros, jag ska ju fortsätta med projektet vid staketet. Det tyckte han var en bra idé och jag satte ihop ett litet collage med rosor jag ville ha. Han valde Chippendale, min favorit bland dem (fast det visste inte han).


Nu ska jag leta röda sorter också, jag vill blanda. Vad gjorde jag mer för att skingra tankarna? Tittade på småpippisarna förstås! Lyckades få två riktigt bra bilder på svartmesen och såklart nötväckan.



En stund då allt var som vanligt. Sedan rullade det på och det blev söndag. Vid lunchtid hördes en riktig smäll mot fönstret i altandörren. Som vanligt någon fågel som kraschat. Jag gick för att titta efter och då låg en liten nötväcka nedanför dörren. MEN LILLA VÄN! Torparkärringen gick ut och tittade på den. den flaxade iväg några meter och satt sedan stilla och hängde med huvudet. Jag gick dit och la handen över den, strök den över nacken. Den såg verkligt dålig ut och jag var rädd att den skadat sig allvarligt...


Jag fortsatte att gosa med den och så småningom piggnade den till!


Vilken liten sötnos! Den var absolut inte rädd men klart chockad av sin krasch. Jag kollade benen och de var OK. Ni har redan gissat hur detta slutade, eller hur?



Jajamensan! Den rufsiga, blöta lilla pippisen flög upp i ett träd! Ett underbart möte som verkligen värmde mitt hjärta! Det ska bli spännande att se om den kommer ihåg mig framöver. Just nötväckorna är så orädda så jag kan stå på armslängds avstånd från fågelbordet och det kommer dit och äter. De andra fåglarna låter mig komma nära, fast inte riktigt lika nära.

Så gott folk, livet går vidare i skogen. Det är tungt men inget att göra något åt. Jag fattade en klokt, om än svårt, beslut. Det kommer garanterat in en ny katt i denna familj så småningom. Jag har haft katter i hela mitt vuxna liv och kan inte tänka mig att vara utan. Fast här i skogen händer ju det mest oväntade så vem vet vad det blir för ny familjemedlem. Kan det flytta in en påfågel så...


Kram,
Lisa

 



fredag 4 januari 2013

Tasse finns inte mer...

Jag orkar inte riktigt ta tag i detta inlägg ordentligt, men det känns rätt att dela med er. Min fina Tasselus har lämnat oss och rest till sin bror och mina andra katter. Tasse blev sjuk och det blev akut. Jag fattade ett snabbt och fasansfullt beslut - orkar inte se någon lida. Jag ska berätta mer en annan dag, men just nu är det tungt...

Och här skulle jag lägga in en bild, men nu funkar inte det heller. What a load of crap!

På återhörande,
Lisa





tisdag 1 januari 2013

God fortsättning på det nya året!

Så blev det 2013. Som vanligt en seg dag, nyårsdagen. Även om det inte firades så hårt här i skogen så blev det väldans sent. Kvällen avslutades med ett avsnitt av Morden i Midsomer fast det är väl bara att erkänna att vi somnade, he he.

Det nya året började (fortsatte) med plusgrader. Efter tolvslaget hade vi 6 grader! Det har jag aldrig varit med om och jag måste säga att det var härligt. Denna vecka med varmgrader och regn har totalt förändrat naturen. Dagarna inna julafton såg det ut såhär:




Vi bodde i ett julkort! Nu ligger det bara lite, lite snö kvar på vissa ställen. Känns bra, kanske det blir lite trädgårdspyssel till Trettonhelgen. Ni minns ju hur det var förra året.

Har då Torparkärringen gjort något annat än hängt i soffan idag? Jodå, jag fick ju finbesök lagom till nyårskonserten från Wien. Klädd i finstasssen kom Herr S. Hackspett på lunch.


Så vacker han är! Inte alls rädd heller. Jag öppnade altandörren och lyfte ut stativet och fotograferade. Inte helt lätt trots det ringa avståndet. Han rörde sig så mycket! Tur man är digital numera för gissa om många (de flesta) bilder åkte i papperskorgen. Nåväl, jag kom riktigt nära och känner mig nöjd med dagens aktivitet.



Nu har jag fastnat i Crocodile Dundee på TV:n. Det var länge sedan jag såg filmerna och de är ju så mysiga! Med detta önskar jag er massor av nyårsdagsmys så hörs vi!


Kram,
Lisa